Kontaktvinkelmätning ger ett mått på en fast ytas mätbarhet. Metoden ger en ytkarakterisering m. a. p. ytojämnhet, ytheterogenicitet, ytföroreningar samt i viss mån kemisk sammansättning. Här beskrivs ett instrument som bestämmer ytans kritiska ytspänning samt polära och opolära bidraget till ytspänningen. Mätytan bör vara plan och cirka 0,5 x 3 cm. Kisel, som ytmodifieras med olika silaner, karakteriserades på detta sätt. Mätningarna överensstämmer väl med litteraturdata och ger ett kvalitetsmått på ytmodifieringen.