Lokaleldstäder av olika slag (braskaminer, gjutjärnskaminer, kakelugnar, täljstensugnar etc.) blir allt vanligare i takt med att olje- och elpriserna stiger. De flesta av dessa produkter är typgodkända vilket bl.a. innebär att de genomgått en säkerhetsprovning enligt fastställda metoder. Dessa metoder är utformade så att brandrisken skall vara obefintlig så länge användningssättet är vad som bedömts vara rimligt. Typgodkännandet innebär också att installations och skötselanvisningar granskas och godkänns. Det finns dock faktorer som gör att brandrisken kan befaras öka i vissa enskilda fall. Exempel på sådana är: ett installationssätt som är svårt att bedöma gentemot gällande anvisningar; ett avvikande eldningssätt, t.ex. mycket hög eldningsintensitet under lång tid, om- eller tillbyggnad i anslutning till en redan installerad eldstad samt icke typgodkända eller certifierade produkter. Den termiska belastning som uppstår i sådana fall beror i mycket hög grad på hur eldstad, rökkanal och byggnad är avpassade till varandra och den termiska samverkan mellan dem. I detta projekt, finansierat av BRANDFORSK, har dessa frågor studerats dels genom matematisk modellering, dels genom praktiska experiment.