1953 års civilförsvarsutredning gav i sitt betänkande uttryck för den uppfattningen att den viktigaste civilförsvarsåtgärden vid atomvapenanfall av terrorkaraktär var utrymning av befolkningsorten. De som efter utrymning måste stanna kvar för att upprätthålla samhällsviktiga funktioner skulle erbjudas skydd i särskilt motståndskraftiga skyddsrum, s k befolkningsskyddsrum. Under åren 1952-1961 byggdes i Sverige 15 st befolkningsskyddsrum med ett platsantal av totalt 86 000. En översiktlig operativ målsättning för moderniseringen har satts upp av civilförsvarsstyrelsen. I målsättningen ingår bl a att bibehålla största möjliga antal skyddsrumsplatser. Hur dessa platser och utrymmen skall utnyttjas måste bli föremål för individuell bedömning och planering för respektive skyddsrum. Avsikten med inrymningsförsöket var att studera befolkningsskyddsrummens inrymningskapacitet samt upptagningsområde vid olika förvarningstider och olika befolkningssituationer.