Civilt försvar är den verksamhet som ansvariga aktörer genomför i syfte att göra det möjligt för samhället att hantera situationer då beredskapen höjs. Det försämrade säkerhetspolitiska läget har medfört att den svenska försvarspolitiska inriktningen år 2010 ändrade fokus mot ett mer nationellt perspektiv på säkerhet. Detta har i sin tur inneburit att arbetet med det civila försvaret har återupptagits. Inom ramen för detta arbete är målet att värna civilbefolkningen en central förutsättning. Trots att sannolikheten för ett väpnat angrepp mot Sverige bedöms vara låg, så måste ansvariga aktörer tillse att planeringen för att värna civilbefolkningen återupptas. Det är dock oklart vad detta i praktiken betyder i dagens Sverige då området inte har belysts i sin helhet under de senaste årtiondena. Föreliggande rapport ger en övergripande bild över kunskapsläget för området värna civilbefolkningen. I rapporten presenteras resultatet av en omfattande litteraturstudie där ungefär 300 dokument, från perioden 1961-2016, har kartlagts och översiktligt beskrivits. Litteraturen är analyserad och presenterad utifrån fem fokusområden: hot, sårbarheter, konsekvenser, förmåga och/eller resiliens samt åtgärder. Studiens resultat kan i sin tur utgöra en kunskapsbas när planeringen av värna civilbefolkningen återupptas.