Räddningshunden är numera en väl inarbetad del av räddningstjänsten under höjd beredskap. Alltmer upptäcks räddningshunden också som en resurs i fredstid, inte minst vad gäller efterforskning av försvunna personer. Men räddningshunden är en förhållandevis ny förekomst i samhällets räddningstjänst. Det var så sent som 1984 som verksamheten fick ordentligt fäste och blev en del av det dåvarande civilförsvaret. Men tankarna på att skapa en resurs av detta slag har en betydligt längre historia än så. Redan 1956 började de första riktlinjerna att dras upp. Den utveckling som skett på detta område, från 1956 fram till våra dagar, beskrivs i denna rapport. Bland annat hur utbildningen av både hund och förare utvecklats, liksom prövningen av hundar. Vidare presenteras också en del tankar om den fortsatta utvecklingen av räddningshunden som en resurs i samhällets räddningstjänst.