Från det att Räddningsverket för första gången deltog i en internationell urban sök- och räddningsinsats i Armenien 1988 har verket en strävan att förbättras. Från att 1988 varit en dåligt förberedd organisation har Räddningsverkets sök- och räddningsstyrka utvecklats till att idag vara en tränad snabbinsatsstyrka med modern sök- och räddningsutrustning. Syftet med detta examensarbete är att i samarbete med Räddningsverket kartlägga de urbana sök- och räddningsmetoder och utrustningar som används idag av internationella team. Även förbättringar gällande dels sökutrustningen och metoder och dels USAR rent generellt är taget i beaktning. Då studien visar på mycket bristfällig rapportering och dokumentation bland inte enbart Räddningsverket utan flertalet andra internationellt verksamma organisationer genomförs informationshämtning i form av ett frågeformulär. Den typ av information som har efterfrågats och studerats är faktorer rörande de olika organisationernas tidigare insatser. Framförallt gällande hur användandet av metoder och utrustning har fungerat i skarpa lägen och om de i så fall har lett till räddning av någon drabbad. I arbetet görs en genomgång på de sök- och räddningsutrustning och metoder som används bland de undersökta organisationerna. Dessa utrustningar och metoder kompletteras med en sammanställning över de för och nackdelar som kommit upp under arbetets gång. Stora brister har även påvisats gällande organisationernas dokumentation samt spridning av information om de specifika räddningsscenariers som förekommit. Detta leder till stora svårigheter då de metoder och tekniska utrustningar som används skall utvärderas. För att i framtiden kunna göra en korrekt analys av de olika metoderna och utrustningarnas effektivitet ges därför förslag på en tankemodell för rapportering och dokumentation samt de komponenter som där bör ingå.