Två olika bränder dagarna efter varandra inom 10 km. Båda bränderna startade i en byggnad och spreds till terräng. Båda bränderna utvecklades till större skogsbränder och spridning inträffade även till andra byggnader. Brandvärnet var först på plats vid båda händelserna och därefter skedde en snabb resursuppbyggnad. Utredningen bedömer att detta var avgörande för att förhindra brandspridning till bostadsbyggnader och dämpa spridningen i terrängen. De första lägesrapporterna var tydliga och skapade bra förutsättningar för fortsatt resursuppbyggnad. Exempelvis larmades helikopter ut tidigt vid båda händelserna. Taktiken vid den första branden blev att jaga och parera skogsbranden medan en proaktiv släcktaktik användes vid den andra branden. Utredningen menar att den övergripande ledningen bidrog till att snabbt resurssätta insatserna men att man borde satt händelserna i ett större sammanhang samt exempelvis bistått med uppgifter om tillfartsvägar, brytpunkter, möjliga begränsningslinjer, vattentag, vindstyrka och vindriktning. Vid andra branden var många räddningsresurser fortfarande upptagna med den första branden. Beredskapen i området var trots det god. Den skadeplatsnära ledningen upplevdes som oklar och otydlig vid båda insatserna. Utredningen pekar även på vissa brister i teknisk utrustning.