Några riktningar inom den "klassiska" och den nyare organisationsteorin beskrivs. Den nyare organisationsteorin betraktar beslutsfattande på hög nivå (policy-beslut) som en social process, en förhandlingsprocess, med inslag av formaliserad analys. En teori för byråkratiska organisationer beskrivs och ett synsätt på makt som en konsekvens av de "spelregler" som bildar ramen kring pågående beslutsprocesser i en organisation redovisas. Mot denna bakgrund diskuteras analysens roll i beslutsprocessen. Det betonas, att formaliserade analysmetoder måste anpassas till olika beslutssituationer, och att policybeslut ställer speciella krav på metoderna (exempelvis analys i flera dimensioner samt analys av hur olika grupper i organisationen och i samhället påverkas av olika konsekvenser av ett beslut). Sammanfattningsvis framhålls, att en ökad användning av formaliserade analysmetoder, som utvecklats i ovan antydd riktning, som tillämpas i en miljö där intressemotsättningar i policybeslut ej behöver döljas utan öppet kan diskuteras, och där analysen leder till ökad öppenhet i beslutsfattandet är en utveckling som möjliggör bättre policybeslut. Effektivt utnyttjande av analysmetoder ställer alltså krav på både metodutveckling och organisationsutveckling Rapporten är en omarbetning av material som presenterats vid en av FOA P arrangerad kurs i systemanalys.