En genomgång av tre verk om svenskheten: Gustav Sundbärgs SVENSKT FOLKLYNNE från 1910-talet, Georg Brandells SVENSK FOLKKARAKTÄR från 1940-talet och Åke Dauns SVENSK MENTALITET från 1980-talet. Först refereras svenskhetens karaktäristika enligt dessa författare. Därefter granskas hållbarheten i argumentationen. Resultatet blir att författarna inte har något teoretiskt sökljus för vad man skall leta efter när man studerar svenskheten, och de har inte tagit tillräcklig hänsyn till den nationella mentalitetens förhållande till övernationella och tvärnationella mentaliteter. Den slutsats som dras är därför att idéer om svenskhet inte bör ligga grund för planering för civilförsvar och icke-militärt motstånd.