Att aktörer inom Sveriges beredskap har förutsättningar för att utveckla och bedöma sin förmåga är centralt för utvecklingen av både krisberedskapen och det civila försvaret. Samtidigt är det utmanande att utforma relevanta stöd till aktörerna då behoven är av olika karaktär och inom olika områden. I denna studie har vi identifierat och kategoriserat olika behov av stöd som myndigheter har för att bli bättre på att utveckla förmågan inom krisberedskap och civilt försvar, samt för att kunna bedöma den förmåga som skapats. Behoven har identifierats genom intervjuer med representanter för tolv bevakningsansvariga myndigheter. Vi har frågat efter vilka framgångsfaktorer och utmaningar de upplever med sitt nuvarande arbetssätt för planering och uppföljning av förmågehöjande arbete. Behoven strukturerades inom kategorierna: ? Inriktning ? Planering ? Genomförande ? Uppföljning och värdering ? Övergripande behov Utöver identifieringen av behov har vi listat lösningsförslag som skulle kunna möta dem. Dock kan vi konstatera att det inte finns en perfekt modell som svarar mot alla behov och att fortsatt forskning och utvecklingsarbete behövs. Det krävs därför att förmågeutvecklande arbete bedrivs parallellt med att metoder och arbetssätt utvecklas. Att ha ett lösningsorienterat förhållningssätt hos alla aktörer är viktigt i det fortsatta arbetet med förmågeutvecklingen både inom det civila försvaret och inom krisberedskapen.