Barntillsynen är i första hand en angelägenhet för föräldrarna men också en samhällets angelägenhet. Det senare gäller i fredstid men i ännu större grad i händelse av beredskap eller krig. Eftersom samhället då mera än i fredstid måste ta i anspråk (mer eller mindre tvångsvis) föräldrarnas arbetskraft måste också samhället ta ett ännu större ansvar för barnen under beredskap eller krig. Det innebär med nuvarande syn, att kommunerna är de som blir ansvariga och således bör också kommunerna planera för en förändrad barntillsyn under sådana förhållanden. Sannolikt kommer det att röra sig om inte bara en utökad tillsynsverksamhet utan också en helt förändrad struktur. I fredstid sker i stort sett all kommunal barntillsyn på dagtid medan under beredskap eller krig kommer även kvällar, nätter och helger in i bilden. Syftet med föreliggande rapport är att ge Uppsala kommun bättre underlag för sin planering av barntillsynen i händelse av beredskap eller krig. Våra data baserar sig på en postenkät, som utfördes under årsskiftet 1982-83. Ett slumpmässigt urval av hushåll med åtminstone ett minderårigt barn (här yngre än 16 år) tillställdes ett frågeformulär; svarsprocenten blev 75 procent.