Sammanfattning Hur reagerar människor som drabbas av krig och stora olyckor? Vilken roll tilldelas befolkningen och hur svarar myndigheterna mot befolkningens behov? Erfarenheter utifrån detta har gett oss anledning att närmare fundera över den syn på befolkningen och befolkningens roll som bildar grund för myndigheters planering för och hantering av krissituationer. Viktigt är olikheter i synen på risk och hot, förutsättningar för samarbete, förtroende och ansvar. När hotet är diffust och svårtolkat blir utrymmet för fantasier stort. Cirka två veckor efter Tjernobylkatastrofen utfördes en enkätstudie med syfte att undersöka svenskarnas uppfattning av och reaktion på olyckan? Det gällde kunskapen om skydd, förståelse av vad som skrevs i tidningen och sades i radio/TV och all den oro och de känslor olyckan uppammade. 40% av de tillfrågade gav uttryck för tankar och känslor av obehag efter olyckan. Ungefär hälften av kvinnorna men endast en fjärdedel av männen deklarerade sådana tankar och känslor. Utbildning och familjesituation visade sig vara andra faktorer av betydelse för reaktionen. Våren 1984 uppstod en situation, som för befolkningen i ett litet svenskt samhälle var så krigsliknande man kan komma i fred. Då pågick i Karlskronatrakten en av de större operationerna mot främmande undervattensverksamhet.