Klockan 09.02 på morgonen den 19 april exploderade en bilbomb utanfõr The Alfred P. Murrah Federal Building i Oklahoma city, USA. Bomben, som var tillverkad av en blandning av konstgödsel och diesel, uppskattas ha vägt mellan 2 och 2,5 ton. Ca en tredjedel av den nio våningar höga byggnaden raserades. Alfred p. Murrah Federal Building byggdes i mitten på 70-talet och innehöll ett femtontal federala myndigheter, några kontor tillhörande organisationer under försvarsdepartementet samt ett daghem. I byggnaden tjänstgjorde ca 425 personer och daghemmet hade 24 platser. Vid attentatet dödades 168 människor och 2 saknas. Endast några få timmar efter attentatet förklarade president Clinton platsen som katastrofområde. Genom detta beslut öppnades möjligheterna att tillföra federala resurser, såväl materiella som personella och ekonomiska, i syfte att assistera myndigheterna i Oklahoma City och The State of Oklahoma. Federala resurser började anlända ca 10 timmar efter sprängningen. Under hela räddningsarbetet, som pågick mellan den 19 april och 6 maj, var dock Oklahoma City (OKC) och Oklahoma City Fire Department (OKC FD) ansvariga. I räddningsarbetet deltog i stort sett samtliga ca 950 heltidsbrandmän i OKC FD samt 11 av USAs 26 Urban Search and Rescue Task Forces (US&R TF), de senare i ett schema med sex enheter tjänstgörande vid varje givet tillfälle. En US&R TF innehåller ca 60 personer. Arbetet under den första veckan försvårades av ett flertal omständigheter - väderleksförhållandena med låga temperaturer för årstiden, regnoväder samt hårda vindar (vissa dagar upp mot 20 m/s), halk- och rasrisken, asbest för att ta några exempel. Byggnaden var dessutom en brottsplats varför FBI hela tiden arbetade parallellt med brandmän för att kunna säkra spår och bevismaterial. På plats fanns också representanter för de federala myndigheter som hade kontor inne i byggnaden. Ledningsmässigt fungerade det så att OKC FD upprättade en Incident Command Post (ICP) för den direkta räddningsledningen. Därutöver fanns det i omedelbar anslutning till byggnaden ett Disaster Field Office (DFO), där den operativa samordningen mellan de inblandade aktörerna skedde. Fr o m lördagen den 22 april upprättades ett Multi Agency Coordination Center (MACC) för övergripande samordning mellan de olika federala myndigheterna och OKC. Massmedia hade en mycket omfattande rapportering från attentatet. Ett flertal TV-stationer sände dygnet runt fram till måndagen den 24 april, och därefter gick man in och bröt ordinarie program så snart något nytt inträffade. Journalisterna hölls dock i strama tyglar på olycksplatsen, och först fem dagar efter sprängningen fick ett TV-team gå in och filma i själva byggnaden. De ca 400 skadade fördes till närbelägna sjukhus, och det var också i anslutning till sjukhusen och de olika religiösa församlingarna som krisgrupper för anhöriga organiserades. Debriefing för räddningspersonal fanns organisatoriskt i de styrkor som deltog i insatsen. I USA har frivillig verksamhet stor betydelse. Dels arbetade frivilliga organisationer och enskilda i direkt anslutning till de olika ledningscentraler mm som organiserades, dels bidrog enskilda med avsevärda resurser i form av insamling av pengar och utrustning, det senare i första hand för räddningsmanskapet. De erfarenheter som kan dras för Sveriges del, omfattar bl a ledningsfrågor när flera myndighetsnivåer är inblandade, påfrestningar och risker för inblandad personal vid ett utdraget räddningsarbete samt utrustning för räddningsmanskapet, såväl personlig som gemensam. Vidare liknar skadeutfallet vid det här attentatet de skador som man skulle få vid ett bombangrepp i krig. Detta innebär att lärdomar kan dras inför de stundande dimensioneringsdiskussionerna med kommunerna angående räddningstjänst i krig. Ett konkret förslag rör skapandet av en insatsstyrka i stil med US&R TF. Sannolikt är detta inte ekonomiskt möjligt i Sverige, men skulle kunna vara tänkbart inom ett vidgat EU-samarbete. SUMMARY IN ENGLISH The Oklahoma City bombing - the 6th Street Incident - is by far the most serious terrorist attack in the history of the United States. It has had a tremendous impact on the whole nation, the main reason being that the target was situated right in the middle of the US heartland. The Alfred P. Murrah Building, built in the mid 70s, was housing 15 federal agencies, a couple of defence-department offices and a children's day-care centre. Shortly after the explosion, President Clinton declared a state of emergency in the area, thus releasing resources from the President's Disaster Relief Fund, and it was perfectly appropriate to do so as federal interests were involved. Throughout the entire rescue operation, which lasted between the 19th of April and the 6th of May, federal Urban Search and Rescue Task Forces worked alongside frefghters from Oklahoma City Fire Department. There was however no doubt about who was in charge of the operation - it was Oklahoma City and its fre department. This is also emphasized in the American Incident Command System (ICS). 168 people were killed in the explosion, several hundreds were injured and two are still reported missing. One third of the building was totally demolished and surrounding buildings also suffered severe damage. Windows were crashed as far as nine blocks away from the site. A preliminary estimate assesses the insurance costs at a total of 210 million US$. The Swedish Rescue Services Agency normally sends observers to major disasters throughout the world. The reason for this is to gain as much experience as possible in order to improve the Swedish rescue services. On this occasion, the two observers were representing a county administrative board and a municipal fre department. The experiences gained, are mainly from the felds of interagency coordination hazards for the rescue teams during a prolonged operation, logistics, equipment and the fact that this explosion just as well might have occurred in wartime-caused by a conventional bomb or missile - and, thus, there are lessons to be learnt which may prove useful carrying out search and rescue in the event of a war. Eventually, a lot can be learnt about the psychological aspect of a major accident. In America people will talk about before and after the Oklahoma City bombing, in the same manner as people in Sweden are talking about the Estonia ferry catastrophe.