Klockan 05.46 den 17 januari drabbades Kobe-området av en jordbävning i ca 40 sekunder. Den mätte 7,2 på Richterskalan. 250 bränder utbröt direkt i anslutning till skalvet och ytterligare 250 i senare skeden. Detta var den största olyckan i Japan sedan 1945. De största problemen i inledningsskedet orsakades av de många bränderna och det stora antalet sammanfallna hus. Eftersom vattensystemet inte fungerade gick det inte att släcka bränderna. Ett område omfattande mer än 200 000 m2 brann. Även raserade vägar och järnvägar orsakade problem för räddningsenheter att ta sig fram, och till, skadeområdena. Tyngre räddningsutrustning för friläggande av skadade saknades i stor omfattning. De största problemen efter första veckan är transportsituationen, omhändertagande av hemlösa samt tillgången på gas och vatten. Myndigheterna erkänner att olyckan var långt större än de planerat för. Samordningen mellan olika myndigheter och organisationer har ej fungerat, liksom samspelet mellan lokala och centrala nivåer. Kraftfulla nationella och internationella hjälpinsatser, som uppges kunna räddat fler liv, avböjdes under det inledande skedet av regeringen. Ingen av de deltagande räddningsenheterna, eller myndigheterna, har haft beslutanderätt. Varken över andra myndigheter eller över om huruvida hjälpresurser skulle kallas in. Inte heller har de olika organisationerna, eller i vissa fall olika nivåerna i samma organisation, vetat om vad som gäller och vilka beslut som är fattade. En omfattande byråkratisk process verkar ha fördröjt räddningsarbetet och undsättningen av överlevande i rasmassorna. Utveckling av decentraliserade beslutssystem och samarbetsformer mellan olika myndigheter och organisationsformer i liknande situationer har utlovats av regeringen. Skador: 70 000 hus skadades helt eller delvis 3 500 000 människor blev utan vatten 900 000 hushåll blev utan el, telefon och gas Hamnen, som är världens femte i storlek, skadades till 90% Personskador 5 079 döda, 27 000 skadade, 60 saknade Hemlösa 300 000 personer