EG:s miljöpolitik bedrivs efter olika metoder. Dels finns ett maximidirektiv som bestämmer miljöregler - dels ett minimidirektiv som hindrar högre krav. Maximidirektiven ställer till problem inom miljöområdet. Dessutom är det den form som använts mest och vidare ökar. Två områden är särskilt betydelsefulla: harmoniseringen av miljökrav på varor och avgiftsharmoniseringen jämte avveckling av gränskontroller. Man vill avveckla handelshinder för att samma tekniska krav ska gälla för alla produkter, men när samma argument för miljökrav ställer det till problem, eftersom politiska beslut styr. Miljöarbetet går framåt genom att enskilda länder går i spetsen på olika områden. Det ena landet är först med något och ett annat land framträder inom ett annat område och det är denna mekanism som EG försöker bromsa. Enskilda länder skall inte kunna tvinga andra länder.