I FOA 1 rapport dnr 10618-8400, 1959, "Framställning av absorptionskalk för koldioxid ur svenska kalksorter" gavs en redogörelse för den omfattande försöksverksamheten vid FOA samtidigt som tre alternativ presenterades till bedömning. Dessa var granulerkalk, "Wilson"-kalk och strängpressad kalk. Skillnaderna förutom tillverkningsmetodiken låg i hårdheten och i någon mån i absorptionskapacitet. Strängpressad kalk var bäst men ställer sig förhållandevis dyr. Wilsonkalken är likvärdig sånär som på hårdheten, vilken är något sämre. Marinförvaltningen har i detta läge tagit ställning för hårdast möjliga kalk med god absorptionsförmåga oavsett tillverkningsmetod medan Cfs ansett Wilson-kalken optimal för deras behov. MF:s ställningstagande har medfört ett utvidgat forskningsarbete byggt på granulerings- och strängpressningsförfaranden, varom i dagsläget ingenting annat kan sägas än att lovande resultat med granulering har framkommit.