Frågan om långvarig markbeläggning med radioaktiva ämnen i området kring ett havererat kärnkraftverk har ansetts spela en framträdande roll i diskussionen om kärnkraftens risker. I samband med olyckan i Tjernobyl har det spekulerats i om stora delar av Rysslands "kornbod" måste tas ur produktion för lång tid. Detta har förnekats av Sovjet. Redan 1981 beställde RÅDET FÖR KÄRNKRAFTSÄKERHET hos Lantbruksuniversitetet en studie om långvarig radioaktiv beläggning av jordbruksmark. Frågorna som ställdes var: - Vilka stråldoser skulle lantbrukare få av jordbruksarbete i det belagda området? - Vilka doser skulle livsmedel, producerade i det belagda området, kunna ge allmänheten? - Vilka åtgärder står till buds för att minska doserna? Slutsatsen blir att också starkt kontaminerade områden, som är olämpliga för permanent boende, kan brukas på konventionellt sätt. Doserna till dem som arbetar där blir betydligt lägre än vad som tillåts i radiologiskt arbete idag. I väst skulle dock troligen psykologiska faktorer lägga hinder i vägen. Resultatet visar också att den cesiumbeläggning som erhållits i Sverige efter Tjernobylolyckan är helt försumbar från jordbrukssynpunkt, eftersom den är 10 000 gånger lägre än i det beräknade fallet.