Huvudinnehåll Den diagnostiska filterhybridiseringsmetoden bygger på specifik hybridisering mellan inmärkta prober och homologa bakterie- eller virus DNA sekvenser som bundits till ett filter. Den konventionella metoden där 32P-inmärkta prober används, ger ett svar efter 2-3 dygn. Med den optimerade metod som beskrivs här kan ett positivt prov detekteras inom 5-6 timmar. De prober som används är intakta, tritiummärkta plasmider. En stor virulensplasmid från Yersinia pseudotuberculosis visas vara en specifik probe i filter hybridiserings-försök. Med denna probe kan en positiv signal detekteras från faecesprov, som innehåller cirka 10**6 bakterieceller. En specifik probe kan också utgöras av en slumpvis utvald hybrid-plasmid från en genbank. En hybrid-plasmid med ett fragment från E. coli stammar och andra species gav ingen signal. Dessa experiment visar att stamspecifika prober utan större svårighet bör kunna hittas för de flesta mikroorganismer. Proben kan utgöras av en nativ plasmid eller en hybrid-plasmid utvald på måfå. Det bör därför vara möjligt att konstruera ett bibliotek av DNA-prober för de mest intressanta B-agens. Därmed finns kapacitet för snabbdiagnostik av sådana agens som är ovanliga och därmed svåra att arbeta med i Sverige.