Mot bakgrund av ett försämrat säkerhetspolitiskt läge återupptogs totalförsvarsplaneringen efter försvarsbeslutet år 2015. I och med starten av Rysslands anfallskrig mot Ukraina i februari 2022 har arbetet intensifierats. Planeringen har vidare medfört ett ökat behov av forskning och analys på bland annat räddningstjänstområdet. Från mitten av 1990 var sådan verksamhet eftersatt, men dessförinnan bedrevs en omfattande kunskapsproduktion kring totalförsvar. Vad finns att lära av tidigare samlad kunskap med bäring även på vår nutid och dess förutsättningar?