Vid samhällsstörningar kommer de hanterande aktörerna behöva samordna sina insatser, prioritera behoven och hjälpas åt för att kunna agera så effektivt som möjligt. Det handlar om att styra hanteringen mot de mest angelägna behoven utifrån en helhetssyn snarare än att enbart se till den egna organisationens uppgifter, samtidigt som ansvarsprincipen alltjämt gäller. En inriktnings- och samordningsfunktion (ISF) är en tillfälligt sammansatt aktörsgemensam funktion för att sluta överens- kommelser om inriktning och samordning. I praktiken är alltså ISF möten, fysiska eller på distans, som berörda aktörer genomför för att komma överens om hur en samhällsstörning ska hanteras. Kommunen, som har det geografiska områdesansvaret på lokal nivå, kallar till och är värd för möten i ISF men alla berörda aktörer kan påtala behovet. Kommunen ansvarar även för att sätta upp ett aktörsgemensamt ISF-stöd som bland annat förbereder och skapar underlag till mötena.