Inledning: Sverige strävar sedan 2010 mot en nollvision där ingen ska omkomma eller skadas allvarligt till följd av brand (MSB, 2009). Detta till trots omkommer varje år drygt 100 människor som ett resultat av just bränder, där framförallt äldre och personer med funktionsnedsättning är särskilt riskutsatta. För att främja arbetet mot nollvisionen publicerade MSB vägledningen Brandsäker bostad för alla, under 2013. Vägledningens tilltänkta syfte är att fungera som en metodhandbok för hur en individanpassad brandskyddsverksamhet kan bedrivas på kommunnivå. I vilken utsträckning som ett sådant arbete bedrivs samt vilket genomslagskraft vägledningen har fått är emellertid oklart. Avsikten med denna studie är därmed att undersöka just detta. Metod: Studien har en kvalitativ ansats där sammanlagt tio semistrukturerade intervjuer har utförts i Skåne och Värmland. Därefter har data analyserats med hjälp av en manifest innehållsanalys. Resultat: Totalt har följande tre kategorier genererats: Den första kategorin, Individanpassat brandskydd är utmanande, konkretiserar problematiken kring individanpassat brandskydd och identifierar riskgrupper och huvudaktörer. Andra kategorin, Kommunerna antar utmaningen, presenterar hur de utvalda kommunerna arbetar med individanpassat brandskydd, och vilka aktörer som är verksamhetsutövare. Avslutningsvis beskriver Saker och ting kan förbättras hur MSBs roll i sammanhanget ser ut samt hur vägledningen har tagits emot på kommunnivå. Slutsats: Sammantaget visar resultatet att de granskade kommunerna arbetar med individanpassat brandskydd, om än i olika utsträckning. Det påtalas även att det uteslutande är vård- och omsorgsförvaltningen samt räddningstjänsten som är verksamhetsutövare på lokal nivå. Detta medför att identifieringsprocessen av riskindivider är begränsad till ovan nämnda förvaltningars verksamheter. Det nuvarande individanpassade brandskyddsarbetet är därmed initierat, men har ännu inte uppnått sin fulla potential. Ett antal övriga aktörer, däribland socialförvaltningen, har identifierats som nödvändiga för att verksamheten ska kunna utvecklas och bli mer effektiv, men de tycks inte inbegripas i den nuvarande arbetsprocessen.