Dåvarande Räddningsverket och Karlstads universitet belyste ett antal breda bestämningsfaktorers betydelse för samhällets riskutveckling vad gäller personskador, bl. a. den demografiska, tekniska, och socioekonomiska utvecklingen samt utvecklingen vad gäller befolkningens alkohol- och drogvanor. En viktig bestämningsfaktor som återstår att belysa är olika hälsotillstånds och den allmänna hälsoutvecklingens betydelse för säkerheten. Det är välkänt sedan länge att vissa specifika sjukdomstillstånd innebär ökad risk för olycksfall och andra skador, exempelvis epilepsi. Det råder också utbredd konsensus kring att äldres överrisk för skador generellt kan förklaras av åldersrelaterade försämringar av hälsa och funktionalitet, även om de specifika mekanismerna alltjämt kan vara föremål för diskussion. Nedsatt hälsa kan alltså ha stor betydelse för risken att drabbas av skada. Det betyder i så fall också att en förbättrad folkhälsa kan förväntas ha en gynnsam effekt på skadeutvecklingen. Det som kan antas leda till ökad skaderisk ligger i den nedsatta funktionalitet som ohälsan medför, fysiskt och/eller mentalt. I Sverige finns kanske bortemot en miljon människor som har någon form av funktionsnedsättning. Denna rapport är tänkt att ge en första inblick i det nuvarande forskningsläget när det gäller olika typer av funktionsnedsättningar och deras potentiella inverkan på risken för olyckor och skador. Rapporten har ett fokus på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, men även andra, somatiska, funktionsnedsättningar berörs. Förhoppningsvis kan den bidra till ökad kunskap om det mångfacetterade samhällsproblem som personskador utgör och leda till ett inriktat preventionsarbete gentemot personer som behöver särskilt stöd. Rapporten lägger också grunden för fortsatt forskning inom ramen för MSB forskningsutlysning om hem- och fritidssäkerhet.