I ett passivhus utgörs den huvudsakliga värmekällan av människan och dess värmeavgivande aktiviteter. Spillvärmen kan tas tillvara på tack vare den välisolerade, lufttäta byggnadskonstruktionen och att till- och frånluft värmeväxlas. Detta innebär att det faktiska behovet av installerad effekt för uppvärmning blir mycket litet. För att en byggnad ska få kallas passivhus måste den uppfylla en rad specifika krav, vilka formuleras av FEBY (Forum för Energieffektiva Byggnader). I passivhusets kravspecifikation ställs bland annat krav på installerad effekt för uppvärmning samt högsta tillåtna nivå av luftläckage genom klimatskalet. För att uppfylla dessa måste huset konstrueras med mycket hög precision samtidigt som delsystem som till exempel fönster, dörrar och värmeväxlare håller högsta energiklass och verkningsgrad. Vidare åligger det brukaren att optimera användandet för att minimera energibehovet och det hitta det beteende som krävs. Analysen utreder om de hårt ställda kraven leder till att passivhuset blir känsligt för normalt bruk och diskuterar vad konceptet förväntar sig av brukaren för att uppnå dessa.