Denna avhandling studerar möjligheten att numeriskt beskriva uppsprickning i betong, orsakat av en kombination av normal- och skjuvspänningar. Olika metoder för att beakta uppsprickning utvärderas, där både metoder i dimensioneringsnormer som är baserade på experiment och avancerade finita element analyser med en icke-linjär beskrivning av materialet studeras. Studien visar att det är en stor variation på den beräknade sprickbredden bland de metoder som finns i dimensioneringsnormer. Denna stora skillnad mellan normerna beror främst på att flera av dessa metoder inte beaktar skjuvfriktion mellan sprickytorna.