En bidragande orsak till de tunnelkatastrofer som inträffat på senare tid i Europa är den snabba brandspridningen mellan fordonen som trafikerar tunnlarna. Den höga brandbelastningen i kombination med kraftig ventilation har gjort att bränderna har blivit mycket intensivare än de bränder som låg till grund för den brandtekniska dimensioneringen. Den snabba brandutvecklingen har överraskat trafikanterna och ventilationen har haft en avgörande roll för den snabba brand- och rökspridningen. Eftersom det finns begränsade möjligheter att i dagsläget påverka fordonens brandtekniska egenskaper så har man börjat diskutera vilka möjligheter som finns att förhindra denna snabba brandspridning. En möjlighet som diskuteras är vattenbaserade släcksystem, antingen sprinkler eller vattendimma där varje munstycke aktiveras en och en eller som grupputlösande system av dysor. Det släcksystem som har fått störst intresse för tunnlar är system med vattendimma. Det innebär att man använder mindre vattenmängder och mindre droppar i jämförelse med konventionella sprinklersystem.