Sammanfattning Materiels och systems sårbarhet för kärnladdningsverkan kan minskas genom en råd olika åtgärder. Exempelvis kan materiel eller system ges ett egenskydd eller placeras i skyndande befästningar, förband kan spridas ut eller placeras i skyddande befästningar, förband kan spridas ut eller uppträda rörligt, maskering eller skenanläggningar kan utnyttjas. Rapporten behandlar den först nämnda åtgärden, egenskydd, och vänder sig främst till personal som arbetar med den tekniska utformningen av materiel och system (materielkonstruktörer, främst vid FMV, samt personal med ansvar för målsättning vad gäller materiel och system, t ex TTEM). Redovisningen av sårbarhetsreducerande åtgärder görs verkansformsvis. En översiktlig bild ges av verkansformernas relativa betydelse vid olika laddningsstyrkor och för olika objekt. Avsnitten om strålpåverkan och EMP har av olika skäl blivit mer omfattande än avsnitten för övriga verkansformer. För olika typer av materiel exemplifieras sårbarheten och de motåtgärder genom egenskydd som är möjliga. Rapporten, som är den första i sitt slag, är preliminär och gör inte anspråk på att vara heltäckande. Kraven på rimliga kostnader och bibehållen primär funktion hos materialen i den konventionella striden understryker behovet i kärnvapenfallet av metodik för tillämpning av egenskydd och andra sårbarhetsreducerande åtgärder. Dessa metoder och avvägningsfrågor behandlas inte i rapporten.