Sammanfattning Etthundrafemtio skolelever i årskurs 2, 5 och 8, och deras klasslärare ingick i en studie av psykologiska riskfaktorer avseende olyckor med eld, i vatten respektive att ha gått vilse. Lärarna fyllde i ett semi-strukturerat frågeformulär där de bedömde den enskilda eleven avseende kamraters respektive vuxnas inflytande över elevens risktagande. Eleverna intervjuades enskilt i skolan under lektionstid. Skadebenägenhet och specifik rädsla för den enskilda farosituationen studerades med intervjufrågor. Upplevt socialt stöd mättes med en översättning av ”Social support scale” (Harter, 1985) och generell rädsla, mättes med skalan ”Detta är jag rädd för”. Resultaten visar inga signifikanta samband mellan delaktighet i de tre typerna av olyckor vilket visar att det inte är samma barn som är delaktiga tillbud med eld, i vatten respektive går vilse. Däremot framkom att sämre socialt stöd från lärarna predicerar delaktighet i olycka med eld samt att sämre relationer till vänner såväl som benägenhet att skada sig tenderar att predicera inblandning i sådana tillbud. Bättre stöd från föräldrar predicerar å andra sidan benägenhet att gå vilse medan skador under den senaste månaden tenderar att predicera sådan benägenhet. När det gäller tillbud i vatten utgör skadefrekvens en prediktor. Vuxnas såväl som kamraters inflytande över risktagandet samvarierar också med tillbud i vatten.