Ett övergripande mål med arbetet har varit att applicera riskhantering som ett verktyg för att utreda vad konsekvenserna av naturkatastrofer innebär för EU nu och i framtiden. Underlag har samlats in genom tidigare gjorda studier inom området, studiebesök och intervjuer. Vi har också deltagit i en internationell katastrofinsatsövning. Med begreppet katastrof avses situationer där de lokala räddningsresurserna har varit otillräckliga eller då konsekvenserna överstigit vissa nivåer. Nivåerna innebär att tio eller fler människor har omkommit, hundra eller fler människor totalt har drabbats eller att katastrofen är av signifikant storlek i sammanhanget. Naturkatastroferna har delats in i sju olika kategorier efter liknande konsekvenser och därmed också liknande typ av räddningsinsatser. Dessa kategorier är: * Laviner * Stormar och tornados * Skogsbränder * Jordbävningar, vulkaner och skred * Dammbrott, översvämningar och flodvågor * Torka * Värmeböljor Det är svårt att dela in riskbegreppet i en sannolikhetsdel och en konsekvensdel i samband med naturkatastrofer. Många naturkatastrofers initierande händelse står utom mänsklig kontroll då de inträffar, men konsekvensernas omfattning beror till stor del av mänskligt handlande eller brist på handlande. Risk kan definieras på flera olika sätt. Tekniskt beskrivs risken som summan av alla tänkbara scenariers produkter av sannolikhet och konsekvens, d.v.s. svaret på frågorna, vad kan hända? och hur troligt är det att det händer?. I riskbegreppet kan även faktorer såsom sociala, psykologiska och kulturella aspekter räknas in utöver de tekniska. Eftersom riskerna i samband med naturolyckor uppstår genom en växelverkan mellan natur och mänskliga aktiviteter, beaktas risken även utifrån ett icke tekniskt perspektiv. Arbetet följer strukturen av en riskhanteringsprocess. Mål och avgränsningar beskrivs i det inledande kapitlet och därefter följer en inventering över vilka naturkatastrofer som är aktuella att beakta i EU. Risken analyseras dels på ett kvantitativt sätt och dels på ett kvalitativt sätt. Den kvantitativa analysen grundar sig på studier och bearbetning av statistik över inträffade naturkatastrofer i EU under åren 1975-2000. Den kvalitativa analysen baseras på studier av faktorer som har en bidragande effekt till risken i samband med naturkatastrofer, och innefattar klimatförändringar och resonemang kring en ökad sårbarhet i samhället. Det viktigaste resultatet av den kvantitativa riskanalysen är att naturkatastroferna inom EU har ökat i antal under de senaste 25 åren. Ökningen kan förväntas fortsätta i framtiden. Resultaten från den kvalitativa riskanalysen visar att risken för naturkatastrofer inom EU tenderar att öka p.g.a. att det sker klimatförändringar som bidrar till högre frekvenser av extrema vädersituationer, d.v.s. en ökad sannolikhet för naturolyckor. En viktig faktor att även ta hänsyn till är att samhället blir allt mer sårbart. Många funktioner förlitar sig på komplicerad teknik och infrastrukturen och bebyggelsen blir allt mer komplicerad och komplex. Detta bidrar till att konsekvenserna blir värre då en naturolycka inträffar.