Under många år har Svenskt Brandförsvar ägnat mycket tid och kraft åt att utveckla invändig brandsläckning. Det har skapat en situation där man hänger upp mycket av insatsens framgång på att det invändiga släckangreppet lyckas. Det leder i sin tur till att man gärna provar rökdykarangrepp i situationer där andra alternativ var möjliga. Insatsen kan då bli både svår och utdragen. De gånger det misslyckas står styrkan ofta med större delen av sin slagkraft förbrukad. De andra taktiska alternativen, som hade varit möjliga om man inledningsvis hade valt en annan strategi, får drivas med låg slagkraft och därmed sämre möjligheter att lyckas. Möjligheten att utveckla taktik och strategi kom i samband med att Räddningsverket startade en utbildning för Kemkoordinatorer. Här faller det sig naturligt att välja strategier som leder till begränsade kemdykarinsatser eftersom de är taktiskt riskabla och resurskrävande. För kursen utvecklades lektionskompendiet Strategi och Taktik som diskussions- och studieunderlag. Författarna fann det enklast att förankra begreppen strategi och taktik ur historiens krigskonst. Genom att studera de gamla fältherrarna slipper man att blanda in teknikfrågor eftersom strategi och taktik är fristående ämnen. Kursdeltagarna kunde lätt identifiera parallellerna till räddningsledarens arbetssituation och den moderna ledningsorganisationsteori som ofta kallas CW ägg.