Den kommunala räddningstjänsten har under framförallt första hälften av 1990-talet liksom flera andra kommunala verksamheter varit föremål för nedskärningar. För att få en uppfattning om vad nedskärningarna betyder för servicegraden till svenska hushåll har datorsimuleringar av insatstiderna till svenska hushåll skett för tidpunkterna 1992 och 1997. Insatstiden har simulerats för kraven tre respektive fem man på plats. Som underlag för simuleringen har använts aktuella beredskapsstyrkor och brandstationer vid de två tidpunkterna. Under perioden kan vissa smärre förändringar ha skett avseende befolkning och vägnät. För att kunna jämföra de två tidpunkterna enbart med hänsyn till förändringar i räddningstjänsten har samma befolkning och vägnät utnyttjats. Hastigheten inom tätort har antagits vara 60 km/tim och utanför 90 km/tim. Två alternativ för samverkan mellan kommunerna har undersökts dels fullständig (gränslös) samverkan dels ingen samverkan alls mellan kommunerna. Det senare alternativet har inte bedömts som särskilt önskvärt eller intressant varför det inte har tagits med i den slutliga redovisningen. Under perioden 1992-1997 har beredskapsstyrkorna i landet minskat med 321 man och antalet stationer med 49 stycken. Antalet styrkor med fem man, som är den vanligaste storleken på en styrka, trots att antalet brandmän totalt har minskat i kommunen som helhet. I kommuner som lagt ned stationer eller minskat bemanningen och satsat på fem man har medelinsatstiden för tre man ofta ökat. Bildandet av styrkor med fem man har skett antingen genom omstrukturering av styrkorna eller genom ökning av bemanningen i kommunen. Anspänningstiden har i medeltal för alla styrkorna ökat från 4,6 till 5,5 minuter. Ett stort antal heltidsstyrkor har ökat sin anspänningstid från 60 till 90 sekunder. Detta ger i flertalet fall en nästan lika stor ökning av medelinsatstiden för hela kommunen. De neddragningar som skett har haft mycket liten inverkan på den genomsnittliga insatstiden för hela landet. För kravet tre man på plats har rikssnittet ökat med 6 sekunder medan det minskat med 1 sekund för fem man. För att beskriva de skillnader som trots allt finns behöver vi studera materialet på kommunnivå. Av 288 kommuner har drygt 20 procent (52 kommuner) en förändrad medelinsatstid på en minut eller mer. För kravet fem man på plats har 14 kommuner minskade insatstider och 22 kommuner ökade insatstider. För tre man har 8 kommuner minskade insatstider 22 kommuner ökade insatstider. Totalt har drygt hälften av kommunerna upplevt en förändring (162 kommuner). Normalkommuner, bruksorter och glesbygdskommuner har i regel förbättrat sin medelinsatstid för kravet på fem man på plats mellan åren 1992 och 1997. Övriga typer av kommuner (förorter, landsbygdskommuner, mellanstora städer, storstäder och större städer) har smärre ökningar av insatstiden. För kravet tre man på plats har endast glesbygdskommunerna minskat sin insatstid. Övriga kommuner har ökade insatstider. I bruksorter, förorter och landsbygdskommuner är ökningen större än i övriga kommuntyper. Nio av i studien medtagna 23 län har ökat sin insatstid mellan åren 1992 och 1997 för kravet fem man på plats. Ett län har oförändrad insatstid och kvarvarande nio län har minskat sin insatstid. För kravet tre man på plats har 16 län ökat sin insatstid. Länet med oförändrad insatstid för fem man redovisar även oförändrad insatstid för tre man. Kvarvarande 6 län har minskade insatstider. Denna studie redovisar enbart effekter för insatstiden. För att få en rättvisande bild av räddningstjänstens verksamhet måste effekten av förebyggande insatser vägas med insatstiden och relateras till om larmfördelningen har ändrats över tiden. Abstract During the first half of the 1990s especially, the m8unicipal fire & rescue services, as well as several other municipal services were subject to reductions. In order to get an idea of what the cuts have meant to the level of service offered to Swedish households computer simulations of operational times to residential premises have been performed for 1992 and 1997. Simulations were performed for operational times for operations requiring both a 3-man crew and a 5-man crew. Current stand-by strengths and fire stations were used as the information base for the simulations for both years. During the period 1992 to 1997 there may have been some changes in population and the network of roads. To enable us to compare the two years purely in relation to alterations in the fire & rescue service the same population and networks of roads were used. Vehicle speeds were assumed as being 60 kph in built-up areas and as 90 kph in other areas. Two alternatives for co-operation between municipalities have been studied, complete (no boundaries) co-operation and no co-operation at all. The latter alternative was not considered as particularly desirable or interesting so has therefore not been included in the final report. During the period 1992 to 1997 stand-by strength, nationwide, was reduced by 321personnel and 49 fire stations. The number of 5-man crews, which is the usual size for a crew, increased despite the fact the number of firefighters on the whole decreased. Even in sparsely populated areas the number of 5-man crews increased, which often resulted in a reduction in the average operational time across the municipality. In municipalities that shut down stations or reduced manpower strengths and concentrated more on 5-man crews there was an increase in the average operational time for 3-man crews. The formation of 5-man crews was possible either by the restructuring of crews or through an increase to strengths in the municipality. The turn out time for all crew on average increased from 4,6 to 5,5 minutes. A large number of full-time crews extended there turn out time from 60 to 90 seconds. In several cases this resulted in an equally large increase in the average operational time for the whole municipality. The reductions that were made had very little effect on the nationwide average operational time. For 3-man crews the national average increased by 6 seconds, while it decreased by 1 second for 5-man crews. To describe the differences, that after all exist, we need to study the material at a municipal level. Of the 288 municipalities just over 20% (52 municipalities) had an average operational time that changed by a minute or more. For 5-man crews operational times decreased in 14 municipalities and increased in 22. For 3-man crews operational times decreased in 8 municipalities and increased in 22. In total there were changes in just over half (162) of all the municipalities. Average sized municipalities, industrial towns and sparsely populated municipalities, as a rule, improved their mean operational times for 5-man crews for the period between 1992 and 1997. Other types of municipalities (suburban, rural, medium sized towns, large towns, and cities) had small increases in operational times. For 3-man crews operational times were reduced only in sparsely populated municipalities, in other types of municipalities times were increased. In industrial towns and suburban and rural municipalities the increase was greater than in other types of municipalities. Of the 23 counties studied 9 had increases to their operational time for 5-man crews for the period between 1992 and 1997. Three counties had unchanged operational times and the remaining 11 had reduced time. For 3-man crews there had been an increase in 16 counties. The county with the unchanged time for 5-man crews also had an unchanged time for 3-man crews. The remaining 6 counties had a reduced operational time. This study only reports on the effects of the operational time. For a correct picture of the fire & rescue services' activities the effect of preventative operations must be weighed against the operational time, and related to any changes that have occurred during the period in the operational workload i.e. types of incidents and their frequency of occurrence.