Indikeringsuppdragen delas upp i tre fall. Punktindikering, vägindikering och områdesindikering. Flygning bör ske med s k tidtabellflygning. Flygindikering ger en snabb men grov bild av ett beläggningsfält. Inga avancerade mätutrustningar erfordras. Bristerna i noggrannheten minskar knappast genom att införa höjdmätning med radar. Beställare och indikerare bör också ha tillgång till samma förtryckta oleat. Uppdraget planeras av flygbesättningen där höjden om möjligt väljs till 25 m. Hastigheten kan väljas till antingen 150 eller 180 km/timme. Valet beror på flygplanens prestanda och vindförhållanden. Genom att använda förtryckta oleat på flygstråk och förtryckta formulär kan mätplatserna identifieras entydigt. Det är inte lönsamt att följa en plym från ett flygplan.