Undersökningarna över hur oxygen under tryck (4-5 ata syre) påverkar ett ljudstimulerat respiratoriskt respons (tonreaktion) hos mus och råtta har visat på ett reversibelt förlopp. I början av behandlingen försämras svaren, men de ökar sedan vid tiden före det att den för oxygenförgiftningen så karakteristiska kloniska krampen uppträder. Under denna period av känslighet för kramper är särskilt "delta"-aktiviteten i hjärnan här såsom tidigare visats vid prov med EEG på råtta. Denna period inleds av ett depressivt skede i avseende på andningen som föregåtts av en ökad andningsfrekvens utan att tonreaktionen påverkats. Med ledning av erhållna resultat öppnas andra möjligheter till skydd mot oxygenförgiftning.