Studien är utförd för att ge underlag till civilförsvarstekniska bedömanden beträffande den expanderande produktionen av elementbyggda bostäder. Dagsläget vad gäller normer och byggnadstekniska lösningar beskrivs kortfattat. Därvid konstateras att svenska byggnaders sidostabilitet endast behöver vara ca 1/4 av vad som krävs i länder med normer till skydd mot jordbävningsskador. Slutsatsen dras att varje förbättring av stabiliteten på svenska byggnader är intressant ur vapenverkanssynpunkt. Betydelsen av goda gundläggningsförhållanden och sammanhängande grundplatta påpekas. Modellstudier har utförts med tre stomsystem representerande olika uppbyggnadsprinciper för 3-vånings bostadshus. Därvid konstaterades avsevärda skillnader i stabilitetsegenskaper. Risk för att lokal skada utvecklar sig till utbredd kollaps bedöms föreligga i många fall. Påtagliga förbättringar torde kunna uppnås genom modifierat utförande. Möjligheter att normera stabilitet ur olycksfalls- och vapenverkanssynpunkt diskuteras. Några skissförslag till stabilitetskriterier anges, men vidare studium erfordras för att anpassa kriteriet till konstruktörspraxis. Röjningstjänst diskuteras, varvid behovet av erfarenheter från fullskaleförsök efterlyses. Behov föreligger av tyngre maskinella hjälpmedel och/eller förbättrade nödutgångar för utrymning av skyddsrum liggande under elementbyggda hus.