I denna rapport beskrivs räddningstjänst, personskador och sjukvård i Väst-Beirut under de tre sommarmånaderna 1982, då staden belägrades och besköts. I rapporten lämnas också siffror över skadade och döda i Väst-Beirut samt redovisas viss statistik från amerikanska universitetssjukhuset under den aktuella perioden. De slutsatser som kan dras är huvudsakligen: Civilbefolkningen och det civila samhället kan drabbas hårt vid modernt krig, särskilt i tätort. Ett effektivt civilförsvar och tillräcklig tillgång till skyddsrum är därför av stor betydelse. Sjukhusen är sårbara och skyddas otillräckligt av Genève-konventionerna, särskilt vid angrepp från luften. Sjukhus avsedda att användas i krig måste planeras så att de kan fungera även under sådana förhållanden. Skadepanoramat bland civilbefolkningen kännetecknas av ett stort antal multipla skador och brännskador med stora resursbehov. Alternativa vårdprinciper utarbetas och läres ut redan i fred, men också tillgång till basala funktioner som laboratorium och röntgen. Tillgång till kvalificerad personal kan vara avgörande för sjukvårdens kapacitet. Sjukvårdens förnödenhetsförsörjning är en annan faktor av avgörande betydelse för dess funktionsduglighet. Den psykiska stressituationen har slutligen djupgående effekter på människorna, speciellt på barnen.