Sammanfattning Räddningsverket (SRV) har fått regeringens uppdrag att ta fram förslag på åtgärder för att möta de brister som redovisades av SRV 1995 i en "utredning av funktionskvaliteten hos systemet för varning av allmänheten runt kärnkraftverken". ES-konsult Energi och Säkerhet AB (ES) har fått i uppdrag av SRV att utreda delar av dessa brister och föreslå åtgärder. Uppdraget till ES omfattade att utreda och tydliggöra de inblandade organisationernas ansvar och roller, se över och ge förslag till förbättringar på larmvägar och larminstruktioner samt ta fram ett rapporterings- och erfarenhetsåterförings-system. Resultatet av utredningen återges i denna rapport. Samtliga åtgärds-rekommendationer är samlade i slutet av rapporten men återges även efter respektive kapitel. De inblandade organisationernas ansvar och roller har sammanställts utifrån lagar, förordningar, avtal och instruktioner. Av sammanställningen framgår att SRVs roll som sammanhållande organisation för larmkedjan "Viktigt meddelande till allmänheten" är något oklart formulerad. Vad rollen som sammanhållande innebär för SRV bör förtydligas. Genomgång av respektive organisations operativa instruktioner visade på skillnader i rutiner för initiering av RDS-larm och av utomhusljudsändarna mellan de fyra kärnkraftslänen. Det är naturligt att det förekommer olikheter då rutinerna måste anpassas till övriga rutiner på kraftverken. Dock bör förfarandet vid larmning innebära att sändningsledaren på Sveriges Radio erhåller informationen på samma sätt och med samma innehåll, oavsett vilket kraftverk som initierat larmet. De olika organisationernas instruktioner har inte koordinerats med varandra. Detta har i vissa fall medfört oklarheter om vem som gör vad då kommunikation mellan två organisationer sker. De identifierade bristerna i instruktionerna redovisas i rapporten generellt ihop med konkreta förslag på hur en instruktion bör utformas. De operativa organisationerna och SRV bör gemensamt ta fram funktionella och koordinerade instruktioner att användas i larmkedjan. Larmkedjan är till stor del uppbyggd runt det allmänna telenätet och saknar i vissa delar redundanta kommunikationsmöjligheter. Detta innebär risk för överbelastning av telefonnätet vid verkligt larm och även att ett enstaka fel kan förhindra eller fördröja information i larmkedjan. SRV bör utreda säkerheten i det allmänna telenätet för att klarställa om detta klarar den ökande belastningen vid en kärnkraftsolycka. Behovet av redundanta kommunikationssystem bör också utredas. För att prova utrustningens tillförlitlighet och de inblandade organisationernas rutiner bör ambitionen i framtiden vara att genomföra oförberedda provlarm. Förutom de operativa instruktionerna har ES även studerat rapporter som avser fel och brister rapporterade i samband med provlarm sedan 1991. Av dessa framgår att ett flertal av de provlarm som helt eller delvis falerat orsakats av mänskligt felhandlande. Felhandlandet kan övervägande tillskrivas brister i instruktioner och i personalens utbildning. Det är därför viktigt att utbildning av personal och de operativa instruktionerna ses i ett sammanhang där de tillsammans utgör en garanti för larmkedjans funktion. Huvuddelen av rapporten är ägnad åt att beskriva ett, för Viktigt Meddelande till Allmänheten (VMA), lämpligt rapporteringssystem med erfarenhetsåterföring. I det föreslagna systemet föreslås SRV var den sammanhållande organisationen med ett uttalat ansvar för föreslagna rutiner och att händelserapportering, utvärdering, sammanställning och återföring av erfarenheter sker.