Under de senaste decennierna har det svenska järnvägssystemet genomgått omfattande avregleringar. Som följd av detta sker hanteringen av risker ofta i kontexter som innefattar flera intressenter med olika roller, mandat och synsätt på risk, och där ingen enskild intressent har överordnade befogenheter. Enligt litteraturen inom det framväxande forskningsfältet om riskstyrning (eng. ”risk governance”) är de traditionella elementen bestående av riskvärdering, riskhantering och riskkommunikation för snäva för att på ett adekvat sätt hantera risker i denna typ av sammanhang. Utöver dessa beståndsdelar är det även nödvändigt att ta de sociala, institutionella, legala och ekonomiska kontexterna i beaktning. Med denna bakgrund som utgångspunkt utforskar denna avhandling utmaningar med riskstyrning i det svenska järnvägssystemet, och presenterar sätt att hantera dessa utmaningar. Termen riskstyrning används i vid bemärkelse i avhandlingen. Snarare än att begränsa termen till aktiviteter relaterade till hantering av risker i ett framåtblickande perspektiv används även termen för att inkludera processer som har att göra med olycksutredningar och implementering av de efterföljande rekommendationerna.