Dammbygganden Läckaget Dammsäkerhet Följden av ett dammbrott Beredskapsplaneringen Inledning Den 4 oktober 1983 upptäcktes ett läckage i Suorvadammen, som är belägen i övre delen av Stora Luleälven. Läckaget, som kom från åtminstone två utflöden, uppgick sammanlagt till omkring 8 m3/min. Statens vattenfallsverk (Vattenfall), som äger dammanläggningen, vidtog omedelbart åtgärder för att lokalisera läckaget och därefter reparera skadan. För att lätta trycket mot dammbyggnaden lät man samtidigt sänka nivån i det uppströms dammbyggnaden belägna vattenmagasinet. Genom de vidtagna åtgärderna kunde läckaget minskas och läget hållas under kontroll till dess skadan slutligen kan anses helt reparerad. Läckaget har såvitt kunnat bedömas inte orsakat skador på annat än själva dammbyggnaden. Om det ifrågavarande läckaget hade utvecklats till ett s k dammbrott hade en stor del av befolkningen i Lule älvdal svävat i fara. Dessutom skulle ett dammbrott med säkerhet medföra stora materiella skador och allvarliga konsekvenser för samhällsfunktionerna i de berörda områdena. Med beaktande härav har kommittén betraktat läckaget i Suorvadammen som ett tillbud till den allvarliga olyckshändelse som ett dammbrott skulle kunna medföra. Kommitténs undersökning har inriktats på frågorna om dammsäkerhet och beredskapsplanering.