I denna studie undersöks hur ansvariga beslutsfattare agerade i den krissituation som uppstod då bergbanetåget i Kaprun fattade eld inne i tunneln den 11 november 2000. Syftet är att undersöka vilka som fattade de avgörande besluten, hur de resonerade, samt varför just dessa specifika vägar valdes. Studien fokuserar primärt på den akuta krisfasen som uppstod när bergbanetåget fattade eld. Analysen sträcker sig fram till dess att själva insatsarbetet vid olycksplatsen slutade och alla kropparna var bärgade från tunneln. Meningen är att skapa en kunskapsgrund för att i förväg identifiera svårigheter inför framtida kriser och att bidra till erfarenhetsåterföring inom arbetsområdet.