Det brandskadeförebyggande arbetet är strukturerat som ett samarbete mellan olika samhällsaktörer, enskilda individer och lokal- och civilsamhällen. En förutsättning för ett framgångsrikt samarbete är att de olika aktörerna genomför sina beskärda delar – och att det finns ett förtroende för att de andra aktörerna kommer genomföra sina. Samtidigt varierar förtroendet avsevärt mellan olika kommuner och det finns en nedåtgående trend vad gäller förtroendet till offentliga aktörer. Givet detta är frågan vilken effekt individers förtroende för samhällsaktörer och medmänniskor har på det brandpreventiva och brandreaktiva beteendet. Med andra ord, hur påverkas individers, civilsamhällens och frivilligas beteende före och/eller under en brand av ett lokalsamhälles förtroendenivåer?