Syftet med föreliggande studie är att undersöka den svenska regeringens strategier för styrning på försörjningsberedskapens område under 1900-talet. Fokus ligger på 1900-talets första hälft, från det första världskriget till tiden efter det andra världskriget. En slutsats från undersökningen är att regeringens styrning präglades av en icke-hierarkisk ansats, inom nutida samhällsvetenskaplig forskning ofta benämnd "governance" (i motsats till "government"). Detta kom bland annat till uttryck i en organisationsform där det särskilda centralorganet på området skulle utgöra ett forum för dialog mellan olika samhällsintressen, genom att i sin styrelse samla aktörer från såväl den offentliga sfären som från näringslivet. Med andra ord förordades en styrning där statens samhälleliga samarbetspartners tillskrevs stor betydelse och där de tillsammans med de statliga aktörerna såväl formulerade som implementerade policymålen. En annan slutsats är att de ekonomiska hotbilderna har spelat stor roll historiskt, jämte hotbilder i form av krig. Även när krig har åberopats som en hotbild har dess ekonomiska påverkan betonats särskilt.