Föreliggande rapport, "Några huvuddrag i fransk utrikespolitik", utgör en historisk översikt av huvudlinjerna i fransk utrikespolitik med tonvikt vid femte repuliken. Framställningen är schematisk och hårddragen av såväl pedagogiska som utrymmesskäl. Relationerna mellan Frankrike och Förenta staterna har betonats särskilt på bekostnad av exempelvis Tysklandspolitiken. Orsaken härtill är att rapporten, som framgår av förordet, ingår i ett större forskningsprojekt, "Västprojektet", vari de olika rapporterna fokuseras på förbindelserna mellan Västeuropa och Förenda staterna. Försvarsdoktrinen har ej behandlats, då den kommer att bli föremål för en senare studie inom samma projekt, "Säkerhetspolitiskt och strategiskt tänkande i Frankrike". I rapporten konstateras att "allianslinjen" i utrikespolitiken, som börjat utbildas under mellankrigstiden, dominerade under fjärde republiken men att den i och med de Gaulles tillträde som president ersattes av "oberoendelinjen" med rötter i Richelieus politik. Denna huvudlinje präglade sedan fransk utrikespolitik också under Pompidou, men sedan Gischard d'Estaing övertagit presidentposten har en viss anpassning till allianslinjen skett. Så skulle sannolikt också bli fallet, om vänstern vann regeringsmakten.