Märkning & ID

Översikt

Ämne:

o-Anisidin

Ämnes­beskrivning:

Låggradigt giftig vätska (organisk).

Skylt enligt ADR:

Ämnets skyltning beror på under vilket UN-nummer det transporteras (jfr UN-nummer nedan).

Märkning och faroangivelser

Transport­märkning:

Ämnets transportmärkning beror på under vilket UN-nummer det transporteras (jfr UN-nummer nedan).

Signalord, faropiktogram och faroangivelser:

FARA Giftig (GHS06) Hälsofarlig (GHS08)

Ytterligare märkning kan behövas. Se hjälpen.

Signalord, faropiktogram och faroangivelser enligt CLP. CLP-förordningen innehåller de regler som gäller för klassificering och märkning av produkter som innehåller farliga ämnen. Reglerna om märkning enligt CLP-förordningen gäller vid överlåtelse, alltså när en produkt säljs eller till­handa­hålles på annat sätt. Syftet är att arbetstagare och konsumenter ska ges information om kemiska produkters farliga egenskaper.

Signalordet kan vara antingen Varning (för de mindre all­varliga faro­kategorierna) eller Fara (för de mer all­varliga faro­kategorierna).

När behövs ytterligare CLP-märkning? När kan den bli lindrigare?

Vi visar enbart den harmoniserade CLP-märkningen (signalord, faropiktogram och faroangivelser). I många fall behöver tillverkaren eller importören komplettera den harmoniserade märkningen med ytterligare faroaspekter. Märkningen ska alltid kompletteras med skyddsangivelser.

Även om märkningskraven varierar med ämnets koncentration, visar vi bara grund­märkningen. För ämnes­poster med texten ”Beroende på koncentration kan CLP-märkningskraven bli lind­rigare” hänvisar vi till Databasen för klassificerings- och märknings­registret hos Europeiska kemikalie­myndigheten (ECHA): https://echa.europa.eu/sv/information-on-chemicals/cl-inventory-database.

(Om en tillverkare eller importör skulle veta att ämnet är farligare än vad den harmoniserade märkningen anger, måste ofta den strängare märkningen användas i stället.)

Mer information om CLP finns på Kemikalieinspektionens hemsida.

Kod Faroangivelse
H301 Giftigt vid förtäring.
H311 Giftigt vid hudkontakt.
H331 Giftigt vid inandning.
H341 Misstänks kunna orsaka genetiska defekter. (...)
H350 Kan orsaka cancer. (...)

Mer info angående faroangivelser  

En faroangivelse är en fras som beskriver den typ av fara som är för­knippad med ett farligt ämne eller en farlig blandning, och där även graden av fara i förekommande fall anges.

Om faroangivelsen avslutas med (...) betyder det att faran ska preciseras mer noggrant när så är möjligt. Det ska göras på följande sätt:

H340, H341, H350, H351:

  • Ange exponeringsväg om det är definitivt bevisat att faran inte kan orsakas av några andra exponeringsvägar.

H360, H361:

  • Ange specifik effekt om denna är känd.
  • Ange exponeringsväg om det är definitivt bevisat att faran inte kan orsakas av några andra exponeringsvägar.

H370, H371, H372, H373:

  • Ange vilka organ som påverkas om detta är känt.
  • Ange exponeringsväg om det är definitivt bevisat att faran inte kan orsakas av några andra exponeringsvägar.

Farligt gods eller inte?

Landsväg, ADR:

Farligt gods

ADR är det gemensamma europeiska regel­verket för transport av farligt gods på landsväg.

ADR står för ”Agreement Européen Relatif au Transport International des Marchandises Dangereuses par Route” på franska och ”European Agreement Concerning the International Carriage of Dangerous Goods by Road” på engelska.

Svenska utgåvan av ADR heter ADR-S och ges ut av MSB.

Järnväg, RID:

Farligt gods

RID är det gemensamma regel­verket för trans­port av farligt gods på järnväg.

RID står för ”Réglement Concernant le Transport Inter­national Ferroviaire des Marchandises Dangereuses”.

Den svenska utgåvan av RID heter RID-S och ges ut av MSB.

Sjö, IMDG:

Farligt gods

IMDG är det internationella regelverket för transport av förpackat farligt gods till sjöss.

IMDG står för ”International Maritime Dangerous Goods code”.

I Sverige är Transport­styrelsen behörig myndig­het i fråga om sjö­transport av farligt gods. Detta ger dem speciella befogen­heter avseende bl.a. beslutsrätt i fråga om avsteg från reglerna i vissa fall, utfärdande av certifikat, fast­ställande av nivåer vid provning etc.

Flyg, IATA-DGR:

Farligt gods

Inom flygtrafiken regleras farligt gods-transporterna i de av den Inter­nationella Civila Luftfarts­organisationen (ICAO) utgivna ”Technical Instructions” (ICAO-TI). Dessa är automatiskt bindande för de stater som biträtt konventionen om internationell civil luftfart (Chicago­konventionen).

Med ICAO-TI som bas har flyg­bolagen inom den inter­nationella luft­organisationen (IATA) utvecklat sina egna regler, ”Dangerous Goods Regulations” (DGR). IATA-DGR ställer ibland strängare krav än ICAO-TI.

I Sverige är Transport­styrelsen behörig myndighet i fråga om luft­transport av farligt gods. Detta ger dem speciella befogenheter avseende bland annat besluts­rätt i fråga om avsteg från reglerna i vissa fall, utfärdande av certifikat, fastställande av nivåer vid provning etcetera.

Identifikationsnummer

CAS-nummer:

90-04-0

CAS-nummer är ett identifikations­nummer för det aktuella ämnet. Syftet med numret är att göra databas­sökningar enklare, eftersom kemikalier ofta har många olika namn. I nästan alla av dagens kemikalie­databaser är det möjligt att göra sökningar baserat på ämnets CAS-nummer.

CAS-nummer tas fram av Chemical Abstracts Service (CAS), som är en avdelning av The American Chemical Society.

Varje CAS-nummer består av tre delar som avskiljs av bindestreck. Den första består av upp till 7 siffror, den andra av 2 siffror och den tredje består av 1 siffra (en kontrollsiffra), alltså XXX[...]-XX-X.

EG-nummer:

201-963-1

EG-nummer är något av EU:s mot­svarig­het till CAS-nummer, det vill säga ett slags identifika­tions­nummer för det aktuella ämnet.

Av historiska skäl kallas numret i vissa samman­hang för EINECS- eller ELINCS-nummer. Den rekommenderade be­nämningen på engelska är nu­för­tiden EC number, vilket tyvärr riskerar att för­växlas med de EC-nummer som Enzyme Commission ger ut.

Varje EG-nummer består av tre delar som avskiljs av bindestreck. De första två delarna består av 3 siffror var och tredje består av 1 siffra (en kontrollsiffra), alltså XXX-XXX-X.

UN-nummer:

(2431)
Ämnet har inte något eget UN-nummer, utan transporteras under en samlingsbenämning.

UN-nummer är identifieringsnummer för ämnen eller grupper av ämnen som finns med i FN:s ”Recommendations on the Transport of Dangerous Goods”.

Numret kallas också FN-nummer.

Det består av fyra siffror och anges i nedre fältet på de orange farligt gods-skyltar som används vid märkning av fordon och containrar.

Användnings­områden

Data saknas.

Synonymer

Engelska

Anisidines

ortho-Aminoanisole

ortho-Methoxyaniline

Franska

2-Anisidine

Anisidines

Svenska

1-Amino-2-metoxibensen

1-Amino-2-metoxibensol

Ansidiner

o-Aminoanisol

o-Anisidin

o-Metoxianilin

Ortometoxianilin

Tyska

2-Methoxyanilin

Anisidine

Information för räddningstjänsten

Initial information

Ämnes­beskrivning:

Låggradigt giftig vätska (organisk).

Initialt riskområde:

100 m. Vid brand, kraftig avgasning eller risk för häftig reaktion: 300 m.

Med ”initialt riskområde” avses det bedömda risk­område som en räddnings­ledare etablerar initialt, innan underlag från insats­planer, spridnings­beräkningar, utförd indikering m.m. har beaktats och vägts in i besluts­underlaget.

Riskområdet mäts radiellt från kanten av vätskepöl, förpackning eller annan typ av spill. Vid läckage av enbart ångor eller gas mäts avståndet från utsläppspunkten.

Skydd – livräddning:

Branddräkt och andningsskydd.

Beskriver lämplig skyddsutrustning (skyddsnivå) för insats­personal som, vid liv­räddning, under en kort tid utsätts för till exempel ångor men undviker direkt­kontakt med ämnet.

Skydd – läckageplats:

Gas- eller vätsketät kemskyddsdräkt (typ 1 eller 3) och andningsskydd.

Beskriver lämplig skyddsutrustning (skyddsnivå) för insats­personal som riskerar att komma i direkt­kontakt med ämnet.

Kommentar angående rekommenda­tionerna om skydd vid läckageplats:
Vid förorenings­koncentra­tioner som understiger IDLH kan – efter risk­bedömning – även filter­mask komma ifråga. Eftersom denna fungerar annorlunda än den vanliga andnings­apparaten, bland annat genom att individuell till­passning krävs, bör den dock inte användas utan särskild utbildning. Den europeiska standarden EN 529:2005 (på svenska: SS-EN 529:2005) kan användas som grund för lokala arbetsrutiner.

Släckmedel:

Alkoholbeständigt skum eller vattenspray.

Riskfaktorer – Giftiga ämnen

Förgiftningsrisk vid hudkontakt med ämnet och vid inandning av ångor, aerosoler eller finfördelat fast ämne. Symtomen kan vara fördröjda. Se fliken Akutvård.

Om ämnet avger ångor är de ofta tyngre än luften (kontrollera på Fysdata-fliken). De kan då samlas i lågt belägna utrymmen, t.ex. källare.

Vid brand eller upphettning bildas giftiga eller mycket giftiga gaser.

Utsläpp som sprids till mark, grundvatten eller vattendrag förorsakar miljöskador.

Särskilt för o-Anisidin:

  • Vid brand/upphettning bildas cyanväte och nitrösa gaser.

Ämnets faroangivelser:

  • Giftigt vid förtäring.
  • Giftigt vid hudkontakt.
  • Giftigt vid inandning.
  • Misstänks kunna orsaka genetiska defekter. (...)
  • Kan orsaka cancer. (...)
  • (ytterligare faroangivelser tillfogas av tillverkaren/importören)

Åtgärdsschema

Framkörning

Närma dig platsen med vinden i ryggen.

Gör halvhalt – kör inte in i olyckan!

Påbörja orientering

Gör riskbedömning

Liv i fara – Utsläpp – Brand – Andra risker – ?

Påbörja zonindelning

Bestäm initialt riskområde.

Bestäm skyddsnivå för livräddning

Genomför eventuell livräddning

Detta inkluderar vid behov livräddande personsanering (avklädning och ev. avspolning med vatten). Se fliken Akutvård för mer information.

Utrym och spärra av

Varna allmänheten.

Förbered fortsatt arbete

Gör ny riskbedömning.

Fastställ zonindelningen, och märk ut zonerna.

Bestäm skyddsnivåer i de olika zonerna.

Omfallsplanering.

Överväg experthjälp:
exempelvis kommunens miljö- och hälso­skydds­inspektör, kompetens från kemi­industrin eller från någon central myndighet.

Åtgärda eventuell brand/brandfara

Flytta undan kärl som hotas av brand. Kärl som ej kan flyttas, kyls med obemannade strålar.

Förbered saneringsplats

för sanering av personal och utrustning.

Begränsa eventuellt utsläpp

Kan kärlet flyttas så att hålets läge ändras?

Vätskor kan vallas in. Pulverformiga ämnen kan täckas över. Gasmoln kan tvättas ner eller spädas ut. Brunnar kan tätas.

Samråd med Miljökontoret och VA-kontoret.

Täta eventuellt läckage

Ta hand om eventuellt utsläpp

Beakta vad som sägs under Riskfaktorer ovan.

Ta hand om förorenade jord- och snömassor.

Försök få ägaren/avsändaren att ta hand om ämnet. Rådgör med expertis.

Sanera personal och utrustning

Meddela berörda myndigheter

Exempelvis Miljökontoret.

Avsluta räddningsinsatsen

Avlägsna avspärrningar. Underrätta ägare och nyttjanderättshavare om risker och behovet av bevakning etc. Beslutet ska dokumenteras.

Akut omhänder­tagande på olycksplats –
Nitrater, nitriter och ämnen med liknande risk

Huvudrisker

Förgiftningsrisk vid förtäring, inandning eller hudkontakt. Ämnet kan försämra kroppens förmåga att ta upp syre. Symtomen kan vara fördröjda. Verkar irriterande eller frätande på hud, ögon och slemhinnor. Vid upphettning eller brand bildas nitrösa gaser som kan ge allvarliga luftvägs­besvär efter fördröj­ning. Vid brand se nitrösa gaser. För ytterligare information och råd kontakta Giftinformationscentralen (tel. 112).

Särskilt för o-Anisidin:

  • Vid brand/upphettning bildas cyanväte och nitrösa gaser.
Visa ordförklaringar  

Antidot

Ett antidot är ett motgift som ges för att ta bort eller minska effekter av ett gift.

Cyanos

Vid låg syrehalt i blodet uppträder en karateristisk blå miss­färgning av hud, läppar och slem­hinnor. Detta kallas cyanos.

Till läkare/sjukhus

Vid rekommendationen ”till sjukhus” är situa­tionen all­var­ligare och kräver större resurser än om det står ”till läkare”. Vid rekom­men­da­tionen ”till läkare” är be­döm­ningen av en läkare, som kan be­finna sig på en vård­central, viktigare än till­gången till resurser.

Symtom & första hjälpen

Inandning

Symtom

Hosta, irritation i näsa och luftrör.

Vid kraftig inhalation se Förtäring.

Symtomen kan vara fördröjda.

Första hjälpen

Frisk luft, vila. Syrgas vid symtom. Vaken person: bekväm halv­sittande ställning. Med­vetande­påverkad med risk för ofri luftväg (särskilt i samband med kräkning): stabilt sidoläge. Till sjukhus vid symtom eller kraftig exponering.

Hudkontakt

Symtom

Irritation, sveda. Eventuellt frätskada. Vid kraftig exponering, se även Förtäring.

Första hjälpen

Tag av eller klipp upp förorenade kläder, skor, smycken etc. Spola med vatten och tvätta därefter huden med tvål och vatten. Till läkare vid kvarstående besvär.

Ögonstänk

Symtom

Irritation, sveda. Ev. frätskada.

Första hjälpen

Spola omedelbart exponerade ögon med vatten (mjuk stråle) i 15 minuter. Håll ögonlocken brett isär. Avlägsna kontaktlinser snarast. Lokalbedöva vid behov. Till ögonläkare vid besvär.

Förtäring

Symtom

Illamående, kräkning, diarré, buksmärta. Yrsel, huvudvärk. Vid allvarlig förgiftning feber, blodtrycks­fall, kramper, andnöd, medvetande­påverkan, cyanos och hjärt­påverkan. Symtomen kan vara fördröjda.

Första hjälpen

Vid fullt medvetande och symtomfrihet skölj ur munnen och ge liten mängd dryck och om möjligt medicinskt kol. Undvik fett. Maximal syrgastillförsel vid cyanos. Till sjukhus.

Sanering

Vid exponering ska livräddande sanering (avklädning och avspolning med vatten) genomföras, följt av fullständig personsanering.

Sanerings­personalen ska bära personlig skydds­utrustning anpassad till situationen.

Mer info angående sanering  

Livräddande personsanering

Livräddande personsanering utförs av räddnings­tjänstens personal. Det är viktigt att den liv­räddande insatsen genom­förs snabbt. Räddnings­tjänsten ska alltså inte vänta på att sjukvården kommer till platsen. Om det inte finns något tempererat vatten använder räddnings­tjänsten det vatten som finns till­gängligt. Efter att personalen har spolat av den drabbade måste han eller hon snabbt torkas torr och komma till en varm miljö. Om det farliga ämnet inte är vatten­lösligt ska personalen använda tvål och vatten vid den liv­räddande person­saneringen.

Sammanfattningsvis är arbets­gången vid liv­räddande person­sanering följande:

  1. Flytta den drabbade från utsläpps­källan till utkanten av den heta zonen.
  2. Gör en snabb bedömning av symtom och tecken på kontaminering hos den drabbade. Vid tecken på kontaminering, klä av den drabbade (utan att dra kläderna över huvudet).
  3. Sök efter hudsymtom eller andra tecken på hudkontaminering.
  4. Spola den drabbade med rikliga mängder vatten och tvätta eventuellt med tvål eller använd särskilda saneringsmedel.

Fullständig personsanering

Med fullständig personsanering menas att det farliga ämnet av­lägsnas på sådant sätt och i sådan om­fattning att skade­verkan på individen upphör.

Metoder för fullständig personsanering är:

  • avklädning (om detta inte redan är genomfört under Liv­räddande sanering)
  • avspolning/dusch
  • tvättning med tvål och vatten
  • särskilda sanerings­medel (till exempel PS 104).

Fullständig personsanering ska precis som den liv­räddande person­saneringen ut­föras steg­vis och efter varje moment ska personalen värdera om det är nöd­vändigt med fler åt­gärder. Det som styr vilka och hur många moment som ska genom­föras är skade­verkan från det aktuella ämnet och vilka moment som räddnings­tjänsten redan har genom­fört vid den liv­räddande person­saneringen.

Utifrån regionala och lokala förut­sättningar kan den full­ständiga person­saneringens olika moment inledas i skade­området och avslutas på sjuk­hus eller vård­central. Det beror på det farliga ämnets skade­verkan. Vissa farliga ämnen, till exempel kemiska strids­medel, kräver sär­skilt person­sanerings­medel, PS 104. Sådan sanering kan behöva ske i skadeområdet.

Fördjupning om sanering

För en mer ingående beskrivningar hänvisas till rapporten Ljungquist och Wermelin, Planering och sam­verkan vid händelser med farliga ämnen, Socialstyrelsen, 2008. Läs hela rapporten.

Ytterligare information

Vid frågor angående symtom eller behandling kontakta Gift­informations­centralen. Tel 112 i akuta lägen. Allmänna förfrågningar 010-456 67 00.

Fysikaliska data

Allmänt

Tillstånd:

Vätska; oljeaktig

Här anges ämnets aggregations­tillstånd vid +20 °C, det vill säga gas, vätska eller fast form, samt viss tilläggs­information om utseende och beskaffenhet.

Färg:

Färglös-gulaktig

Ett försök att ge en beskrivning av ämnets färg. I många fall kan färgen variera något beroende på ämnets renhetsgrad.

Färgen kan skilja sig åt mellan ag­grega­tions­till­stånden: det vanligaste fallet är att en vätska som är genomskinlig får vit färg i fast tillstånd (jämför vatten som blir snö).

Lukt:

Aminliknande

Observera att en lukt kan beskrivas på flera olika sätt. Den beskrivning som anges kan därför enbart ses som ungefärlig.

Smältpunkt:

5 °C

Smältpunkt är den temperatur vid vilken ett ämne övergår från fast form till flytande form.

Samma temperatur kallas fryspunkt eller stelningspunkt då ämnet övergår från vätska till fast form.

Kokpunkt:

225 °C

Kokpunkt är den temperatur vid vilken ett ämne övergår från flytande form till gasform. Vid kok­punkten är ämnets ång­tryck lika med omgivande tryck (normalt atmosfärs­tryck är 101,3 kPa).

Samma temperatur kallas kondensations­punkt då ämnet övergår från gas till vätska.

Om temperaturuppgiften åtföljs av ”(subliminerar)” betyder det att det fasta ämnet direkt övergår till gasfas, utan att först smälta.

Brännbarhets­område:

Ej bedömt/okänt

Brännbarhetsområde anger inom vilka koncentrations­gränser ångor från ett ämne är brännbara i luft. Bränn­barhets­område anges som volymprocent gas i luft.

Undre brännbarhetsgränsen (UB) anger den lägsta koncentration en gas blandad i luft måste ha för att kunna antändas. Under undre bränn­barhets­gränsen är det för låg koncentration av ångor i luft­blandningen för att ämnet ska kunna antändas.

Övre brännbarhetsgränsen (ÖB) anger den högsta koncentration en gas blandad i luft kan ha för att kunna antändas. Över övre bränn­barhets­gränsen är det för hög koncentration av ångor i luft­blandningen för att de ska kunna antändas.

Flampunkt:

96 °C

Flampunkt är den lägsta temperatur vid vilken ett bränn­bart ämne avger ångor i sådan koncentration i luften att de är antändbara, det vill säga den temperatur när ämnets ångor når undre brännbarhetsgränsen.

Termisk tändpunkt:

737 °C

Termisk tändpunkt är den lägsta temperatur som krävs för att ett ämne ska kunna antändas utan inverkan av låga eller annan tändkälla.

Densitet:

1098 kg/m³ vid 15 °C  (Vatten ≈ 1000)

Densiteten anger ett ämnes vikt per volymenhet, uttryckt i kilogram per kubikmeter (kg/m³).

Densiteten som anges i denna databas gäller ämnet i flytande eller fast form, vid rums­temperatur (20 °C) eller den temperatur som anges. Värdet kan jämföras med vattnets densitet som är ca 1000 kg/m³.

Obs! Om ämnet är en gas vid normalt tryck och rums­temperatur anges densiteten för ämnets vätskefas, d.v.s. vid förhöjt tryck eller vid lägre temperatur. Gasens densitetet anges i stället under densitetstal.

Densitets­tal:

4.2  (Luft = 1,0)

Densitetstalet beskriver hur tung en gas eller en ånga är i för­hållande till luft. Andra benämningar som förekommer är relativ ångdensitet och gastäthetsförhållande.

Luft har densitetstal 1 och gaser som är lättare än luft har densitetstal mellan 0 och 1, medan tyngre gaser har värden över 1.

Densitetstalet har främst betydelse när gasen eller ångan är koncentrerad, t.ex. vid vätskespill inomhus. När gasen eller ångan blir utspädd och upp­blandad med luft kommer den att följa luft­rörelserna oberoende av densitetstalet.

Viskositet:

  (Vatten = 1,0)

Viskositet anger hur trögflytande en vätska är. Viskositeten anges i mm²/s, vilket också kallas centistoke (cSt).

Värdet kan jämföras med vattnets viskositet som är 1 mm²/s, eller med viskositeten hos rumsvarm sirap som är ca 9000 mm²/s.

(Här avses kinematisk viskositet.)

Vatten­löslighet:

Svårlöslig i vatten (1 vikt-% vid 25 °C)

Vattenlöslighet anger ämnets löslighet i vatten med någon av fraserna:

  • Ej löslig (< 0,01 vikt-%)
  • Svårlöslig (0,01-1 vikt-%)
  • Delvis löslig (1-10 vikt-%)
  • Lättlöslig (10-99 vikt-%)
  • Helt löslig (100 vikt-%)

Molekyl­formel:

NH2C6H4OCH3

Fältet molekylformel visar ämnets kemiska formel som en summa­formel (summan av alla i ämnet ingående atomer).

Ibland är formeln uppdelad för att bättre återge molekylens struktur.

Molekyl­vikt:

123 g/mol

Molekylvikt är summan av de relativa atom­massorna för de atomer som ingår i en molekyl av ämnet.

Den anges i enheten gram per mol (g/mol).

Jonisations­potential:

7,44 eV

Ett ämnes jonisationspotential är ett mått på hur mycket strålnings­energi en molekyl måste ut­sättas för, för att joniseras.

Jonisationspotentialen anges i enheten elektronvolt (eV).

Uppgiften är intressant om man vill mäta koncentrationer av ämnet med en foto­jonisa­tions­detektor (PID). Dessa detektorer är vanligtvis utrustade med en 10,6 eV-lampa, vilket får till följd att ämnen med högre jonisations­potential än 10,6 eV inte kan detekteras.

Kritisk temperatur:

Kritisk temperatur är den temperatur över vilken ett ämne enbart befinner sig i gasfas, oavsett tryck.

Förångnings­egenskaper

Ångtryck:

< 0,013 kPa vid 20 °C

Enkelt uttryckt är ångtryck det tryck som den ånga som avdunstar från ett ämne ger upphov till. Det blir högre ju högre ämnets temperatur är, och anges i kilopascal (kPa).

Mer formellt beskriver ångtrycket ett jämviktsläge, där avdunstningen från vätska till gasfas och kondensationen från gasfas till vätska är lika stora, eller för fasta ämnen att sublimeringen till gasfas och desublimeringen till fast ämne är lika stora.

Om man värmer upp en vätska så mycket att dess ångtryck blir lika stort som atmosfärstrycket (ca 101 kPa) börjar vätskan att koka.

Ångtrycket är särskilt intressant vid förvaring av tryckkondenserade gaser eftersom trycket i tanken då är detsamma som ångtrycket, under förutsättning att det fortfarande finns både gas och vätska i tanken.

Gränsvärden

Data saknas.

Fördjupad info om gränsvärden  

Gränsvärdes­hierarkin AEGL – ERPG – TEEL

Gränsvärdena AEGL, ERPG och TEEL kommer alla från USA. Här sammanfattas deras inbördes skillnad:

  • AEGL tar hänsyn till äldre och barn, samt andra extra känsliga individer. Grunden för gräns­värdena är väl dokumenterad och processen är transparent. Gräns­värden finns för fem olika exponerings­tider: 10 min, 30 min, 1 tim, 4 tim, 8 tim.
  • ERPG tar inte någon hänsyn till att vissa personer kan vara särskilt känsliga. Grunden för gräns­värdena är dokumenterad, men inte lika fylligt eller transparent som för AEGL. Gräns­värden finns för exponerings­tiden 1 tim.
  • TEEL är provisoriska gräns­värden som kan användas i brist på bättre data. Gränsvärden finns för exponerings­tiden 15 min.

MSB och Socialstyrelsen är överens om att AEGL-värdena är de som har högst kvalitet. MSB RIB redovisar därför i första hand AEGL-värden om sådana finns fast­ställda för ämnet; i andra hand anges ERPG-värden. TEEL-värden visas om varken AEGL- eller ERPG-värde finns.

Gränsvärdes­nivåerna 1–2–3 för AEGL, ERPG och TEEL

De tre tröskelnivåerna 1, 2 och 3 betyder i praktiken samma sak för de tre gränsvärdena AEGL, ERPG och TEEL. Sambandet mellan tröskelnivåer och farlighetsgrad kan illustreras enligt figuren nedan. De färgade pilarna symboliserar undan för undan stigande koncentration.

För exakta definitioner, se artikeln om respektive gränsvärde längre ner.

AEGL – Acute Exposure Guideline Levels

Syftet med AEGL-värdena är att skapa ett veten­skapligt baserat verktyg som kan användas vid planering, respons och prevention av olycks­tillbud. Rikt­värdena ska kunna användas både på allmänna platser, arbetsplatser, transporter, militära operationer och vid sanering av förorenade områden. AEGL-värden är rikt­värden för exponering under en kort tid, vid en­staka till­fällen, för luft­burna ämnen med hög akut toxicitet.

Värdena anger tröskel­värden för den all­männa befolk­ningen och är utvecklade för fem olika exponerings­tider (10 min, 30 min, 1 tim, 4 tim och 8 tim) och tre olika grader av effekter. Även om känsliga grupper per definition inkluderas så kan fortfarande vissa enstaka personer drabbas under de nivåer som anges.

AEGL-1: den luft­burna koncentra­tionen av ett ämne över vilken man beräknat att den all­männa befolk­ningen, inklusive känsliga individer, kan uppleva besvär, irritation eller vissa effekter som inte ger symtom. Effekterna är dock över­gående och påverkar inte personens förmåga att agera.

AEGL-2: den luf­burna koncentra­tionen av ett ämne över vilken man beräknat att den all­männa befolk­ningen, inklusive känsliga individer, kan få irrever­sibla eller andra all­varliga och lång­variga hälso­effekter eller en ned­satt förmåga att fly från exponeringen.

AEGL-3: den luft­burna koncentra­tionen av ett ämne över vilken man beräknat att den all­männa befolk­ningen, inklusive känsliga individer, kan drabbas av livs­hotande hälso­effekter eller död.

För ytterligare information, se webbplatsen för Amerikanska naturvårdsverket (EPA).

ERPG – Emergency Response Planning Guidelines

ERPG är ett mått på den luftburna koncentration vid vilken en person efter en timmes exponering kan erhålla förgiftnings­symtom. Värdena tar inte hänsyn till att vissa personer kan vara särskilt känsliga. De tre nivåerna är:

ERPG-1: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla individer kan exponeras upp till en timme utan att uppleva annat än milda och reversibla effekter på hälsan eller uppleva en klart urskiljbar lukt.

ERPG-2: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla individer kan exponeras upp till en timme utan att uppleva eller utveckla irreversibla eller andra allvarliga skadesymtom som kan hindra dem från att vidta skyddsåtgärder.

ERPG-3: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla individer kan exponeras upp till en timme utan att erhålla livshotande eller dödliga skador.

För ytterligare information, se webbplatsen för American Industrial Hygiene Association (AIHA).

TEEL – Temporary Emergency Exposure Limits

TEEL är tillfälliga gränsvärden som kan användas i brist på bättre data. De är inte alls kvalitets­säkrade på samma sätt som t.ex. ERPG. TEEL-värdet ska ses som ett tids­vägt medelvärde för en exponering under 15 minuter. Bort­sett från den annor­lunda exponerings­tiden stämmer defini­tionerna överens med ERPG.

TEEL-1: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla indi­vider kan exponeras utan att upp­leva annat än milda och reversibla effekter på hälsan eller uppleva en klart urskiljbar lukt.

TEEL-2: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla indi­vider kan exponeras utan att upp­leva eller utveckla irreversibla eller andra all­varliga skade­symtom som kan hindra dem från att vidta skydds­åtgärder.

TEEL-3: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla indi­vider kan exponeras utan att erhålla livs­hotande eller död­liga skador.

För ytterligare information, se https://response.restoration.noaa.gov/oil-and-chemical-spills/chemical-spills/resources/temporary-emergency-exposure-limits-teels.html.

NGV – Nivågränsvärde

Nivågränsvärdet är fastställt av Arbets­miljö­verket och gäller vid exponering under en arbetsdag (det uttrycks som ”8 h” i vår tabell). Nivågränsvärden är bindande för arbetsgivaren och får inte överskridas.

KGV – Korttidsgränsvärde

Korttidsgränsvärdet är fastställt av Arbets­miljö­verket och gäller för exponering under en referens­period av 15 minuter (oftast) eller 5 minuter (bl.a. för ammoniak). Korttids­gräns­värdet kan vara bindande eller väg­ledande för arbets­givaren.

I denna databas markeras bindande korttids­gräns­värden med KGV (= får inte över­skridas) och väg­ledande korttids­gräns­värden med KGV(V) (= rekommen­derat högsta värde).

IDLH – Immediately Dangerous to Life or Health

Gränsvärdet IDLH togs fram som ett stöd i valet av andnings­skydds­utrustning. Tanken med IDLH var att bestämma vid vilken koncentration en arbetare kan utrymma från ett förorenat område, utan att drabbas av irreversibla häls­oeffekter, ifall hans andnings­skydds­utrustning skulle krångla. I bedömningen vägs också in symtom som påverkar förmågan att fly, t.ex. ögon­irritation eller för­virring.

Vid föroreningskoncentrationer som överstiger IDLH är således filter­mask inte något lämp­ligt alter­nativ, utan då krävs räddnings­tjänstens vanliga trycklufts­apparat.

För ytterligare information, se http://www.cdc.gov/niosh/idlh/.

Miljö

Tolkning av toxikologiska data

Påverkan/effektJaNejOkänt
Akut giftighet Nej

Med ”Akut giftighet” menas att ämnet är akut giftigt för människor och djur. För­gift­ning kan redan i små doser leda till döden. Upptag av ämnet kan ske genom inandning, förtäring eller genom huden.

Defini­tionen är baserad på toxcicitets­bedömning enligt regel­verken för transport av farligt gods. Ämnet behöver inte nöd­vändigt­vis vara klassificerat enligt ADR eller RID men det skall upp­fylla kriterierna för giftighet enligt dessa regelverk.
Anrikas i naturen Nej

”Anrikas i naturen” innebär att ämnet tenderar att anrikas i biologiskt material och stanna i fett­vävnad och membraner.

Ett ämne räknas som bio­ackumulerande (anrikande) om det har en bio­koncentrations­faktor (BCF) större än 100.

Om BCF-värdet saknas kan ämnet räknas som bio­ackumulerande om det har ett logPow-värde som är större än 3. Detta förut­sätter att BCF-värdet saknas.

Definitionen om anrikning och BCF-värden är en allmänt vedertagen definition. Den går att finna hos t.ex. Kemikalieinspektionen.

Till denna definition hör också ämnen som kan orsaka skadliga långtids­effekter i vatten­ekosystem enligt Kemikalie­inspektionens definition för R53.
Cancer­fram­kallande Ja

Med cancerframkallande menas att ämnets egenskaper är sådana att de kan orsaka cancer. Upptag av ämnet kan ske genom hud, inandning eller förtäring.

Definitionen är hämtad hos Kemikalie­inspektionens R45 och R49 samt hos likvärdiga källor som till exempel EPA (amerikanska Naturvårdsverket).
Giftigt för akvatiska system Ja

”Giftigt för akvatiska system” innebär att ämnet är giftigt för akvatiska organismer och vatten­ekosystem.

Denna definition är en samman­slagning av Kemikalie­inspektionens riskfraser R50 och R51.
Ozon­nedbrytande Nej

Ozonnedbrytande innebär att ämnet skadar ozon­skiktet, det vill säga att ämnet bidrar till att förtunna ozon­skiktet genom reaktion med ozonet.

Definitionen härrör från inter­nationella konven­tioner såsom Montreal­protokollet. Sveriges riksdag har beslutat om avveckling av alla ozon­ned­brytande ämnen. En full­ständig förteckning av dessa ämnen finns i EG:s förordning nr 3093/94. Kemikalie­inspektionen hänvisar också till ämnen i grupp I-V bilaga 1 till rådets för­ordning 594/91/EEG.
Svår­nedbrytbart Ja

Ett ämne räknas som svårnedbrytbart om det bryts ned mindre än 60-70 % (beroende på testmetod) inom 28 dagar i ett lätt­nedbryt­barhets­test.

Om data från tester för biologisk ned­bryt­barhet saknas, kan de ersättas med uppgifter om ämnets BOD5 och COD, det vill säga ämnets bio­kemiska syre­förbrukning under 5 dygn respektive dess kemiska syre­förbrukning.

Ämnen med värden över 3 på kvoten BOD5/COD räknas som svår­nedbryt­bara.

Definitionen är hämtad hos Kemikalie­inspektionen, föreskrifternas bilaga 3.

Toxikologiska data

BeskrivningVärde
Biokoncentrationsfaktor (BCF) 3 enhetslös
logPow, bio­ackumulation vid logPow lika med eller över 3.0 1,18 enhetslös
Biokemisk syreförbrukning (BOD) 0,69 g BOD / g
Nedbrytbarhet BOD MITI (BOD/TOD) efter 28 dagar 40 %
EC50 Daphnia magna, 48 h 6,8 mg/l
IC50 alger, 72 h 48,08 mg/l
LC50 Daphnia magna, 48 h 12 mg/l
LC50 fisk, 96 h 62,5 mg/l
Giftighet vid hudkontakt: LD50 dermalt råtta 2000 mg/kg
Giftighet vid förtäring: LD50 oralt mus 1400 mg/kg
Giftighet vid förtäring: LD50 oralt råtta 1150 mg/kg