brandfarlig vätska eller fast ämne i smält tillstånd med flampunkt över 60 °C, uppvärmd till en temperatur lika med eller över flampunkten, eller
självupphettande vätska.
* ) Vatten får endast användas efter godkännande av sakkunnig.
Flampunkt är den lägsta temperatur vid vilken ett brännbart ämne avger ångor i sådan koncentration i luften att de är antändbara, det vill säga den temperatur när ämnets ångor når undre brännbarhetsgränsen.
Med fullständig personsanering menas att det farliga ämnet avlägsnas på sådant sätt och i sådan omfattning att skadeverkan på individen upphör.
Metoder för fullständig personsanering är:
Fullständig personsanering ska precis som den livräddande personsaneringen utföras stegvis och efter varje moment ska personalen värdera om det är nödvändigt med fler åtgärder. Det som styr vilka och hur många moment som ska genomföras är skadeverkan från det aktuella ämnet och vilka moment som räddningstjänsten redan har genomfört vid den livräddande personsaneringen.
Utifrån regionala och lokala förutsättningar kan den fullständiga personsaneringens olika moment inledas i skadeområdet och avslutas på sjukhus eller vårdcentral. Det beror på det farliga ämnets skadeverkan. Vissa farliga ämnen, till exempel kemiska stridsmedel, kräver särskilt personsaneringsmedel, PS 104. Sådan sanering kan behöva ske i skadeområdet.
Ett ämnes förnimbarhetsgräns är den lägsta koncentration som kan kännas av en människa.
Tänk på att förnimbarhetsgränsen kan ligga både över och under de hygieniska gränsvärdena, så det är inte alltid säkert att använda sig av förnimbarheten för att upptäcka ett ämne i luften. Luktsinnet kan också bli avtrubbat av vissa ämnen så att även höga koncentrationer inte uppfattas med luktsinnet. Luktsinnet skall därför användas med omdöme och försiktighet.
Farliga ämnen är för förpackningsändamål inplacerade i förpackningsgrupper beroende på ämnets farlighetsgrad. Det finns tre olika förpackningsgrupper:
Vissa föremål och ämnen har inte inplacerats i någon förpackningsgrupp.
”Giftigt för akvatiska system” innebär att ämnet är giftigt för akvatiska organismer och vattenekosystem.
Denna definition är en sammanslagning av Kemikalieinspektionens riskfraser R50 och R51.
Ämnen angivna som hormon- eller reproduktionsstörande innehar egenskaper som bevisligen eller mycket sannolikt ger upphov till en eller flera av nedanstående:
Definitionerna är hämtade från Kemikalieinspektionens klassificeringslista och från riskfraserna R60 och R61 men likvärdiga myndigheters/organisationers definitioner ligger också till grund för informationen.
IC50 står för tillväxtförlust 50 % med avseende på alger, d.v.s. vid vilken koncentration av ämnet i vatten som 50 % av algerna uppvisar tillväxtförluster.
Enheten är mg ämne per liter vatten.
Inom flygtrafiken regleras farligt gods-transporterna i de av den Internationella Civila Luftfartsorganisationen (ICAO) utgivna ”Technical Instructions” (ICAO-TI). Dessa är automatiskt bindande för de stater som biträtt konventionen om internationell civil luftfart (Chicagokonventionen).
Med ICAO-TI som bas har flygbolagen inom den internationella luftorganisationen (IATA) utvecklat sina egna regler, ”Dangerous Goods Regulations” (DGR). IATA-DGR ställer ibland strängare krav än ICAO-TI.
I Sverige är Transportstyrelsen behörig myndighet i fråga om lufttransport av farligt gods. Detta ger dem speciella befogenheter avseende bland annat beslutsrätt i fråga om avsteg från reglerna i vissa fall, utfärdande av certifikat, fastställande av nivåer vid provning etcetera.
Gränsvärdet IDLH togs fram som ett stöd i valet av andningsskyddsutrustning. Tanken med IDLH var att bestämma vid vilken koncentration en arbetare kan utrymma från ett förorenat område, utan att drabbas av irreversibla hälsoeffekter, ifall hans andningsskyddsutrustning skulle krångla. I bedömningen vägs också in symtom som påverkar förmågan att fly, t.ex. ögonirritation eller förvirring.
Vid föroreningskoncentrationer som överstiger IDLH är således filtermask inte något lämpligt alternativ, utan då krävs räddningstjänstens vanliga tryckluftsapparat.
För ytterligare information, se http://www.cdc.gov/niosh/idlh/.
IMDG är det internationella regelverket för transport av förpackat farligt gods till sjöss.
IMDG står för ”International Maritime Dangerous Goods code”.
I Sverige är Transportstyrelsen behörig myndighet i fråga om sjötransport av farligt gods. Detta ger dem speciella befogenheter avseende bl.a. beslutsrätt i fråga om avsteg från reglerna i vissa fall, utfärdande av certifikat, fastställande av nivåer vid provning etc.
Med ”initialt riskområde” avses det bedömda riskområde som en räddningsledare etablerar initialt, innan underlag från insatsplaner, spridningsberäkningar, utförd indikering m.m. har beaktats och vägts in i beslutsunderlaget.
Riskområdet mäts radiellt från kanten av vätskepöl, förpackning eller annan typ av spill. Vid läckage av enbart ångor eller gas mäts avståndet från utsläppspunkten.
Ett ämnes jonisationspotential är ett mått på hur mycket strålningsenergi en molekyl måste utsättas för, för att joniseras.
Jonisationspotentialen anges i enheten elektronvolt (eV).
Uppgiften är intressant om man vill mäta koncentrationer av ämnet med en fotojonisationsdetektor (PID). Dessa detektorer är vanligtvis utrustade med en 10,6 eV-lampa, vilket får till följd att ämnen med högre jonisationspotential än 10,6 eV inte kan detekteras.
Kemisk syreförbrukning visar hur stor mängd syre som krävs för att fullständigt oxidera ett gram av det angivna ämnet. Enheten är g O2 / g ämne.
Korttidsgränsvärdet är fastställt av Arbetsmiljöverket och gäller för exponering under en referensperiod av 15 minuter (oftast) eller 5 minuter (bl.a. för ammoniak). Korttidsgränsvärdet kan vara bindande eller vägledande för arbetsgivaren.
I denna databas markeras bindande korttidsgränsvärden med KGV (= får inte överskridas) och vägledande korttidsgränsvärden med KGV(V) (= rekommenderat högsta värde).
Vid transport av farligt gods används ett system med olika transportklasser (farlighetsklasser). I nedanstående tabeller anges vilka klasser som finns i de olika transportregelverken.
Klassindelningen är densamma som för ADR och RID, med undantag för klass 2 som är uppdelad i tre underklasser:
I de olika farligt gods-klasserna (med undantag av klass 7) är de farliga ämnena och föremålen tilldelade en klassificeringskod. Koden består av bokstäver och siffror som ger ytterligare upplysningar om ämnets egenskaper.
För att tyda koden behöver man titta i kapitel 2.2 i ADR eller RID, i det underkapitel som tar upp den aktuella klassen.
(Ämnespostens ämnesbeskrivning är till stor del grundad på just klassificeringskoden.)
Kokpunkt är den temperatur vid vilken ett ämne övergår från flytande form till gasform. Vid kokpunkten är ämnets ångtryck lika med omgivande tryck (normalt atmosfärstryck är 101,3 kPa).
Samma temperatur kallas kondensationspunkt då ämnet övergår från gas till vätska.
Om temperaturuppgiften åtföljs av ”(subliminerar)” betyder det att det fasta ämnet direkt övergår till gasfas, utan att först smälta.
Kritisk temperatur är den temperatur över vilken ett ämne enbart befinner sig i gasfas, oavsett tryck.
En gas som är kvävningsframkallande tränger undan eller späder ut syret i luften. En livsfarlig miljö kan uppstå utan att det luktar eller känns konstigt.
Gas som i transportförpackat tillstånd är flytande på grund av sin låga temperatur. Extremt kall: beroende på ämne cirka -80 °C till cirka -250 °C.
LC50 står för ”Letal Koncentration 50 %” och avser vid vilken koncentration (i luft eller vatten) hälften av försöksdjuren avlider. Tester i luft utförs främst på råttor och i vatten främst på fisk. Vid inandning i luft gäller försökstiden 4 timmar om inget annat nämns, och vid försök i vatten 96 timmar.
Enheten vid alla försök är mg ämne per liter vatten eller luft. Detta värde är ibland omräknat till ppm när det handlar om inandning.
Vid inandning avläses effekt upp till två veckor i de vanligaste typerna av försök.
LCLo står för ”Lägsta Letala Koncentration”, det vill säga vid vilken koncentration som det första av försöksdjuren avlider. Tester i luft utförs främst på råttor och i vatten främst på fisk. Vid inandning i luft gäller försökstiden 4 timmar om inget annat nämns och vid försök i vatten 96 timmar.
Enheten vid alla försök är mg ämne per liter vatten eller luft. Detta värde är ibland omräknat till ppm när det handlar om inandning.
Vid inandning avläses effekt upp till två veckor i de vanligaste typerna av försök.
LD50 står för ”Letal Dos 50 %” och avser vid vilken tilldelad dos hälften av försöksdjuren avlider. Det finns flera typer av tester. De två vanligaste är dermalt (avser hud) och oralt (avser förtäring).
Enheten anges i mg ämne per kilogram kroppsvikt hos försöksdjuren.
Vid tester på hud är tiden för verkan normalt 4 timmar. Resultaten vid både orala och dermala tester avläses vanligen efter två veckor.
LDLO står för ”Lägsta Letala Dos”, det vill säga vid vilken dos som det första av försöksdjuren avlider. Det finns tester för både oral (förtäring) och dermal (hud).
Enheten anges i mg ämne per kilogram kroppsvikt hos försöksdjuren.
Vid tester på hud är tiden för verkan normalt 4 timmar. Resultaten vid både orala och dermala tester avläses vanligen efter två veckor.
Livräddande personsanering utförs av räddningstjänstens personal. Det är viktigt att den livräddande insatsen genomförs snabbt. Räddningstjänsten ska alltså inte vänta på att sjukvården kommer till platsen. Om det inte finns något tempererat vatten använder räddningstjänsten det vatten som finns tillgängligt. Efter att personalen har spolat av den drabbade måste han eller hon snabbt torkas torr och komma till en varm miljö. Om det farliga ämnet inte är vattenlösligt ska personalen använda tvål och vatten vid den livräddande personsaneringen.
Sammanfattningsvis är arbetsgången vid livräddande personsanering följande:
Log Pow är fördelningskoefficienten för ett ämne i vatten och n-oktanol. Det är alltså en jämförelse mellan ämnets fettlöslighet och löslighet i vatten.
Höga värden (>3) för log Pow hos ett ämne tyder på att ämnet kan bioackumuleras.
Denna storhet används då det saknas BCF-värden för ämnet.
Med ”Långsiktiga skador på organ/nervsystem” menas att ämnet kan ge bestående skador på nervsystemet eller inre organ hos människor och djur.
Skador härrörande till denna benämning är framför allt orsakade av ett tidsmässigt längre upptag eller exponering för ämnet i fråga. Små doser utanför akutgiftighetsgränser kan orsaka symtom efter lång tid.
Definitionen över skador på hjärna och nervsystem eller organ finns till viss del beskriven hos Naturvårdsverket i flera rapporter men information kommer även att tas in från likvärdiga organisationer som t.ex. EPA (amerikanska Naturvårdsverket).
En massexplosion är en explosion som påverkar så gott som hela mängden ämne praktiskt taget samtidigt.
Molekylvikt är summan av de relativa atommassorna för de atomer som ingår i en molekyl av ämnet.
Den anges i enheten gram per mol (g/mol).
Mättnadskoncentration anger den högsta möjliga koncentrationen av en viss gas i luft. Detta påverkas av temperatur och lufttryck.
De värden som visas i databasen gäller vid normalt lufttryck.
MSB RIB räknar ut mättnadskoncentrationen genom att ta ångtrycket vid den valda temperaturen och dividera med normalt atmosfärstryck (101,325 kPa) och sedan begränsa till max 100 %. (En huvudräkningsmetod är att ta ångtrycket i kPa och läsa det som % i stället.)
Nivågränsvärdet är fastställt av Arbetsmiljöverket och gäller vid exponering under en arbetsdag (det uttrycks som ”8 h” i vår tabell). Nivågränsvärden är bindande för arbetsgivaren och får inte överskridas.
Vissa namn avslutas med förkortningen n.o.s. som betyder ”not otherwise specified” (vilket på svenska blir ”inte specificerat på annat sätt”). Detta signalerar att det är fråga om en samlingsbenämning. Samlingsbenämningar används när ett farligt gods-klassat ämne som inte har eget UN-nummer skall transporteras. I transporthandlingarna skall då oftast även ämnets tekniska namn anges.
Som exempel kan nämnas natriumhypoklorit som inte har något eget UN-nummer, men transporteras under UN 3212. I transporthandlingarna skrivs benämningen Hypokloriter, oorganiska, n.o.s. (natriumhypoklorit).
(Det finns också samlingsbenämningar vars namn inte avslutas med n.o.s., nämligen gruppbenämningar för väldefinierade ämnesgrupper såsom lim, parfymprodukter med mera.)
Om man behandlat ett explosivämne för att det ska bli mindre känsligt (för att öka dess säkerhet vid hantering och transport) säger man att ämnet är okänsliggjort eller desensibiliserat eller flegmatiserat.
Vanliga metoder är att explosivämnet löses, suspenderas eller fuktas med vatten, alkohol eller andra ämnen. Även andra metoder kan förekomma.
Organiska peroxider är organiska ämnen som innehåller den tvåvärda -O-O-strukturen och som kan anses som derivat av väteperoxid, där den ena eller båda väteatomerna har ersatts av organiska radikaler.
Organiska peroxider kan sönderfalla exotermt (= utvecklar värme) vid normal eller förhöjd temperatur.
Oxiderande betyder att ämnet är brandunderstödjande.
Ozonnedbrytande innebär att ämnet skadar ozonskiktet, det vill säga att ämnet bidrar till att förtunna ozonskiktet genom reaktion med ozonet.
Definitionen härrör från internationella konventioner såsom Montrealprotokollet. Sveriges riksdag har beslutat om avveckling av alla ozonnedbrytande ämnen. En fullständig förteckning av dessa ämnen finns i EG:s förordning nr 3093/94. Kemikalieinspektionen hänvisar också till ämnen i grupp I-V bilaga 1 till rådets förordning 594/91/EEG.
Pesticider är bekämpningsmedel. Vanligtvis brukar man mena olika typer av växtskyddsmedel, till exempel medel som motverkar svampangrepp eller insektsangrepp.
Polymeriserande ämnen kan reagera spontant i en s.k. polymerisationsreaktion, som innebär att små molekyler förenas till större molekyler (detta används vid plasttillverkning, då mycket långa kedjemolekyler bildas, så kallade polymerer). Polymerisationsreaktionen avger värme, och det är därför den är riskabel. För att motverka polymerisering av sådana ämnen som är benägna till det kan man antingen tillsätta stabiliseringsmedel eller säkerställa att temperaturen hålls inom vissa gränser, beroende på ämnets egenskaper.
RID är det gemensamma regelverket för transport av farligt gods på järnväg.
RID står för ”Réglement Concernant le Transport International Ferroviaire des Marchandises Dangereuses”.
Den svenska utgåvan av RID heter RID-S och ges ut av MSB.
Självreaktiva ämnen kan börja sönderfalla kemiskt även utan tillgång till syre. Vid ett sådant sönderfall avges värme, vilket leder till ett accelererande förlopp med allt högre temperaturer.
Den lägsta temperatur som det accelererande sönderfallet kan börja vid (när ämnet ligger i sin transportförpackning) kallas självaccelererande sönderfallstemperatur (SADT).
Liknande begrepp: Självupphettande, självantändande (förlopp som kräver syre).
Hos ämnen som är självupphettande/självantändande uppstår en självupphettning genom en reaktion mellan ämnet och luftens syre. När den utvecklade värmen inte leds bort tillräckligt snabbt uppstår så småningom självantändning.
Skillnaden mellan ett självupphettande och ett självantändande ämne är hur snabb processen är: ett självantändande ämne kommer att börja brinna inom 5 minuter vid kontakt med luft, men ett självupphettande ämne fattar eld bara i stora kvantiteter (flera kg) och efter en längre tid (timmar eller dagar).
Liknande begrepp: Självreaktiv (förlopp som inte kräver syre).
Skyddsangivelser utgör en del av den obligatoriska märkningen enligt CLP-förordningen.
En skyddsangivelse är en fras som beskriver åtgärder som rekommenderas för att minimera eller förhindra skadliga effekter till följd av exponering för ett farligt ämne eller en farlig blandning vid användning eller bortskaffande.
Tyvärr kan inte MSB RIB redovisa vilka skyddsangivelser som ska användas för de olika ämnena, eftersom det är upp till tillverkaren/importören att välja. I CLP-förordningen anges närmare hur detta ska göras.
Smältpunkt är den temperatur vid vilken ett ämne övergår från fast form till flytande form.
Samma temperatur kallas fryspunkt eller stelningspunkt då ämnet övergår från vätska till fast form.
Ett ämne är surt om dess pH-värde är lägre än 7. (Motsatsen är basiskt.)
Ett ämne räknas som svårnedbrytbart om det bryts ned mindre än 60-70 % (beroende på testmetod) inom 28 dagar i ett lättnedbrytbarhetstest.
Om data från tester för biologisk nedbrytbarhet saknas, kan de ersättas med uppgifter om ämnets BOD5 och COD, det vill säga ämnets biokemiska syreförbrukning under 5 dygn respektive dess kemiska syreförbrukning.
Ämnen med värden över 3 på kvoten BOD5/COD räknas som svårnedbrytbara.
Definitionen är hämtad hos Kemikalieinspektionen, föreskrifternas bilaga 3.
TEEL är tillfälliga gränsvärden som kan användas i brist på bättre data. De är inte alls kvalitetssäkrade på samma sätt som t.ex. ERPG. TEEL-värdet ska ses som ett tidsvägt medelvärde för en exponering under 15 minuter. Bortsett från den annorlunda exponeringstiden stämmer definitionerna överens med ERPG.
TEEL-1: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla individer kan exponeras utan att uppleva annat än milda och reversibla effekter på hälsan eller uppleva en klart urskiljbar lukt.
TEEL-2: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla individer kan exponeras utan att uppleva eller utveckla irreversibla eller andra allvarliga skadesymtom som kan hindra dem från att vidta skyddsåtgärder.
TEEL-3: Den maximala koncentrationen i luft under vilken det kan antas att nästan alla individer kan exponeras utan att erhålla livshotande eller dödliga skador.
För ytterligare information, se https://response.restoration.noaa.gov/oil-and-chemical-spills/chemical-spills/resources/temporary-emergency-exposure-limits-teels.html.
Termisk tändpunkt är den lägsta temperatur som krävs för att ett ämne ska kunna antändas utan inverkan av låga eller annan tändkälla.
Tändämnen används som tändmedel till explosivämnen. Tändämnen kan detonera redan vid små volymer och kan ofta initieras med hjälp av stöt, friktion, låga eller gnista.
UN-nummer är identifieringsnummer för ämnen eller grupper av ämnen som finns med i FN:s ”Recommendations on the Transport of Dangerous Goods”.
Numret kallas också FN-nummer.
Det består av fyra siffror och anges i nedre fältet på de orange farligt gods-skyltar som används vid märkning av fordon och containrar.
Uttalad lukt är den koncentration i luft då det inte längre råder tvekan om att ämnet är närvarande.
Ämnet kan alltså klart och tydligt uppfattas av luktsinnet men luktsinnet kan också bli avtrubbat av vissa ämnen så att även höga koncentrationer inte uppfattas med luktsinnet.
Luktsinnet skall därför användas med omdöme och försiktighet.
Vattenlöslighet anger ämnets löslighet i vatten med någon av fraserna:
Viskositet anger hur trögflytande en vätska är. Viskositeten anges i mm²/s, vilket också kallas centistoke (cSt).
Värdet kan jämföras med vattnets viskositet som är 1 mm²/s, eller med viskositeten hos rumsvarm sirap som är ca 9000 mm²/s.
(Här avses kinematisk viskositet.)
Enkelt uttryckt är ångtryck det tryck som den ånga som avdunstar från ett ämne ger upphov till. Det blir högre ju högre ämnets temperatur är, och anges i kilopascal (kPa).
Mer formellt beskriver ångtrycket ett jämviktsläge, där avdunstningen från vätska till gasfas och kondensationen från gasfas till vätska är lika stora, eller för fasta ämnen att sublimeringen till gasfas och desublimeringen till fast ämne är lika stora.
Om man värmer upp en vätska så mycket att dess ångtryck blir lika stort som atmosfärstrycket (ca 101 kPa) börjar vätskan att koka.
Ångtrycket är särskilt intressant vid förvaring av tryckkondenserade gaser eftersom trycket i tanken då är detsamma som ångtrycket, under förutsättning att det fortfarande finns både gas och vätska i tanken.