Sammanfattning En olycka med ett stort antal svårt brännskadade kan lätt leda till en temporär överbelastning på sjukvården. Om specialklinikernas brännskadeplatser inte räcker till blir det nödvändigt att de brännskadade primärt omhändertas på allmänkirurgiska och plastikkirurgiska kliniker och inntensivvårdsenheter, i första hand på de sjukhus där brännskadeklinikerna är belägna. I en krigssituation måste man räkna med ett stort antal svårt brännskadade både bland militära förband och civilbefolkning, och problemen kan då blir mycket stora. Såväl för en katastrofsituation under fredsförhållanden som för en krigssituation krävs speciella vårdprinciper som anger riktlinjer hur brännskadebehandling kan bedrivas då resurserna vid de specialiserade brännskadeenheterna inte räcker till. En förutsättning för att de givna råden för brännskadebehandling i katastrofer och krig ska kunna följas är att berörd personal (även primärvårdspersonal) erhåller adekvat utbildning och träning. Vidare måste behovet av snabb transport från skadeplats till sjukvårdsinrättning tillgodoses, eftersom fördröjning av insatt behandling avsevärt försämrar den brännskadades chans till överlevnad och tillfrisknande. En lägsta medicinskt acceptabel vårdstandard definieras (katastrofsjukvård). Dessutom anges riktlinjer för starkt förenklad vård vid tillfällig lokal eller regional överbelastning med utnyttjande av tillgängliga resurser (masskadesjukvård).