Utredning om system för varning av allmänheten runt de svenska kärnkraftverken. Utvärdering av erfarenheterna av RDS-systemet och förslag till ett mera flexibelt varningssystem för befolkningen runt kärnkraftverken samt plan för genomförande av förslaget och preciserad kostnadsberäkning. Rapporten utgör redovisningen till Försvarsdepartementet före utgången av augusti 1995 enligt regeringsbeslut om uppdrag åt Statens räddningsverk att komplettera tidigare utredningar och lägga fram förslag till ett mera flexibelt varningssystem för befolkningen runt kärnkraftverken. Rapporten har utarbetats av en projektgrupp där Sven Eric Berg, Renée Eriksson, Åke Hofstrand, Gun Svennerstedt och Raoul Wall har ingått. Runt våra kärnkraftverk ska det finnas både utomhus- och inomhusvarning. Utomhusvarning infördes i mitten på 80-talet samtidigt som varnings- och informationssystemet "Viktigt meddelande till allmänheten" (VMA) introducerades. Inomhusvarning via telefon var i full drift 1986. På grund av AXE-systemets införande har sedan 1990, med början i Barsebäcksområdet, telefonvarningen successivt ersatts med Radio Data System (RDS). Drygt 20 000 RDS-mottagare har distribuerats till hushållen i de inre beredskapszonerna. Mer än 10 000 återstår att distribuera innan systemet är fullt utbyggt. Bakgrunden till utredningen är de olägenheter som åsamkats allmänheten, kärnkraftverken och länsstyrelserna i samband med larmprov, obefogade larm och distributionen av RDS-mottagarna. Mot bakgrund av erfarenheterna, bristen på alternativ till RDS, utomhusvarningens utvecklingsmöjligheter, VMA-systemets framtid och kommande radiosystem, föreslår Räddningsverket att RDS-systemet ska finnas kvar. Vidare föreslås en ökad flexibilitet genom att i t ex sommarstugeområden ge möjligheter till lokala undantag från kravet om inomhusvarning. Samtidigt föreslår Räddningsverket att verket även får i uppdrag att i samråd med Strålskyddsinstitutet lämna förslag till revidering av bestämmelserna om zonindelningen i räddningstjänstförordningen.