Under januari 1969 studerades katastrofområdet kring vulkanen Merapi i Centraljava, Indonesien. Katastrofer inträffade 7-8/1 och 22/1. Inga människor skadades trots att stora bostadsområden och mycket uppodlad mark förstördes. Tillfälle gavs att närvara vid en mindre katastrof, orsakad av en framrusande lavaflod. Då jag anlände endast 40 minuter efter katastrofens början erhölls värdefulla erfarenheter av hotande människors beteende under sådana förhållanden. Landets primitiva sjukvård och räddningsresurser är så enkla, att värdefulla sjukvårdserfarenheter knappast kunnat erhållas även om personskador inträffats. Hjälpbehovet efter katastrofen är stort. Eventuellt utländsk hjälp (svensk) bör enbart ske via etablerade internationella hjälporganisationer, då stora problem finns vid distribution, icke minst med anledning av en omfattande korruption inom förvaltningsapparaten. Utan den stora hjälp som svenska ambassaden i Djarkarta välvilligt ställde till förfogande hade resan varit praktiskt ogenomförbar.