Den 3 januari 1979 nåddes Kalmar län av ett kraftigt snöoväder, som varade i tre dagar. Stora delar av länet blev isolerat. Enligt instruktion för länsstyrelsen och polisinstruktionen organiserade länsstyrelsen tillsammans med vägförvaltningen en katastrofledning, som samverkade med Kalmar läns landsting och som aktivt stödde och hjälpte kommunerna. Militära bandvagnar, terrängfordon och plogenheter samt ambulans- och räddningsflygtjänsten, samt en militär helikopter ställdes till förfogande. Polisen avdelade därjämte två polishelikoptrar för angelägna transporter. Erfarenheterna från katastrofledningens verksamhet var mycket goda och arbetet inom gruppen bedrevs utan friktioner. Enighet rådde om vidtagna åtgärder. Kostnadsansvar, räddningstjänstlagens (brandlag) kriterier för nödläge diskuterades. Närmare redogörelse för vidtagna åtgärder framgår av länsstyrelsens rapport som behandlar länsstyrelsens, vägförvaltningens, enskilda väghållares, landstingets och kommunernas beredskap, samt lokalradions informationsverksamhet. Av sammanfattningen framgår bl a nödvändigheten att kommunernas planläggning för större olyckor i fred samordnas med beredskapsplanläggningen för krig. Pressurklippen motsäger i viss mån vad länsstyrelsen framfört.