Befolkningsutvecklingen är en grundläggande faktor i varje försök att diskutera den framtida efterfrågan på förnyelsebara råvaror. En fortsatt snabb befolkningstillväxt under resten av detta århundrade anses allmänt som så självklar att den inte diskuteras. Ökningstakten kommer att vara hög i nästan samtliga u-länder och världens befolkning år 2000 kommer enligt samstämmiga prognoser att uppgå till ca 6 miljarder människor mot för närvarande ca 4 miljarder. Basbehovet av livsmedel och skogsproduktion kommer därför att stiga framför allt i områden som nu lever på svält-gränsen, dvs i de fattiga länderna. Kan då världen försörja befolkningstillskottet fram till år 2000? Det paradoxala svaret på frågan är att det kan ske -redan idag. Världens livsmedelsproduktion idag skulle räcka till en befolkning på 6 miljarder människor. Att så många är undernärda beror på att produktionen fördelas så ojämnt. De rika ländernas invånare förbrukar direkt och indirekt kanske 3 gånger mer spannmål än u-ländernas. De producerar också väsentligt mer. Denna skeva fördelning bör självfallet analyseras i ett historiskt perspektiv där ekonomisk, politisk och teknologisk utveckling i komplicerat mönster samverkat. En sådan analys har föranlett många betraktare att förorda en radikal förändring av hela det ekonomiska system som kunnat leda till sådana orättvisor.