Sammanfattning I Sverige finns ringa erfarenhet av katastrofer och krig. Detta medför en bristande kompetens på alla nivåer då det gäller hjälp, stöd och psykiskt omhändertagande av katastrofdrabbade. Erfarenheter från andra länder visar på behovet av att ha en basal katastrof- och försvarspsykiatrisk organisation, vilken i akuta situationer snabbt kan höja funktionsnivån. Det katastrofpsykiatriska och det försvarspsykiatriska panoramat samt formerna för att förebygga, akut behandla och ge en adekvat eftervård är så likartade, att erfarenheten från andra länder otvetydigt påvisar behovet av en samordning. För att kunna motsvara dessa krav samt de stora utrednings-, utbildnings- och informationskrav, som föreligger, krävs en modell anpassad till svenska förhållanden. Här har redovisats en sådan, som bygger på en central enhet med läkare, vårdlärare, psykolog samt sekreterare. Överläkartjänsten bör vara direkt samordnad med motsvarande försvarspsykiatriska verksamhet inom Försvarets sjukvårdsstyrelse. Inom landstingens psykiatriska verksamhet bör successivt etableras katastrofspykiatriska grupper. På motsvarande sätt bör en försvarspsykiatrisk organisation byggas upp inom försvarsmakten med målsättningen att den skall kunna samordnas med landstingens verksamhet.