Krisberedskap och krishantering berör alla invånare i samhället. Därför är det viktigt att möta individuella behov i arbetet med samhällsskydd. Personer med funktions-nedsättning förbises ofta som medskapare och aktörer både vid utveckling av kris- och beredskapsplaner samt under akut krishantering. Att hitta metoder för att involvera utsatta grupper i utvecklingsarbetet medför ökad autonomi och likvärdiga förutsättningar vilket också kan minska behovet av samhällets resurser.